1Ariel, fördömelse över dig,
Ariel, staden som David belägrat!
Lägg år till år, låt högtider komma och gå.
2Jag ska ansätta Ariel.
Där ska bli sorg och jämmer,
staden ska bli en altarhärd för mig.
3Jag ska belägra dig runt om,
omringa dig med trupper och resa vallar mot dig.
4Du ska bli förnedrad.
Du ska tala från marken
och det blir ett mumlande från dammet.
Din röst ska ljuda spöklikt från marken,
som viskningar från dammet.
5Dina många fiender ska bli som stoft,
en hänsynslös skara som agnar i vinden.
Det sker snabbt och plötsligt.
6Härskarornas Herre ska besöka er
med åska och jordbävning och väldigt dån,
med storm och tornados och förtärande eld.
7Alla horder av folkslag som krigade mot Ariel,
alla som stred mot staden och borgen
och ansatte den,
ska vara som en drömsyn om natten.
8Som när den svältande drömmer att han äter
men vaknar hungrig,
som när den törstige drömmer att han dricker
men vaknar desperat törstig.
Så ska det gå med de horder av folk
som krigade mot berget Sion.
9Bli stumma av chock!
Förblinda er och var blinda!
De är fulla men inte av vin,
de raglar men inte av stark dryck.
10För Herren har öst över er
en ande som ger djup sömn.
Han har slutit era ögon - profeterna,
och täckt era huvuden - siarna.
11För er har varje uppenbarelse blivit som ord i en förseglad bokrulle. Om en sådan bokrulle ges till en läskunnig med orden: "Läs detta!” så svarar han: "Jag kan inte, den är förseglad."
12Och ges den till en som inte är läskunnig med orden: "Läs detta!” så svarar han: "Jag kan inte läsa."
13Herren säger:
Detta folk kommer nära mig med munnen
och ärar mig med läpparna,
men hjärtat är långt ifrån mig.
Och deras ’gudsfruktan’
är ett inlärt människopåfund.
14Därför ska jag åter göra något förunderligt
med detta folk,
förunderligt och enastående.
De visa ska förlora sin visdom,
de förståndiga ska förmörkas till förståndet.
15Fördömelse över dem
som grundligt försöker dölja sina planer för Herren!
De utför sina gärningar i mörkret
och påstår att ingen ser dem
eller vet vad de sysslar med.
16Ni är ju inte kloka!
Skulle leran vara jämställd med krukmakaren?
Ska verket säga om hantverkaren,
"Han har inte gjort mig"?
eller det formade om tillverkaren:
"Han fattar ingenting"?
17Snart ska Libanon förvandlas till en trädgård
och likna en skog.
18Den dagen ska de döva höra bokrullens ord,
och ur det djupa mörkret ska de blinda se.
19De ödmjuka ska vara överlyckliga i Herren,
och fattiga människor ska glädja sig i Israels Helige.
20De grymma är borta, smädarna är försvunna.
Alla som har öga för ondska ska utrotas:
21de som med sin retorik får människor skyldiga,
som förleder rättskiparen i stadsporten
och berövar den oskyldige rättvisan genom lögn.
22Därför säger Herren
- som befriade Abraham -
så här till Jakobs folk:
Jakob ska inte mer skämmas,
hans ansikte ska ej mer blekna.
23För när han - hans barn -
ser vad jag gjort bland dem,
ska de hålla mitt namn heligt.
De ska hålla helig Jakobs Helige
och bäva för Israels Gud.
24De som gått bort sig i anden ska komma till insikt.
De missnöjda ska ta emot lärdom.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
