JOB 30 - Svenskbibel（SB）

Fortsättning av Jobs anförande

1De som är yngre än jag skrattar nu åt mig.

Deras fäder hade jag inte ens låtit

vara med mina fårhundar.

2Vilken hjälp har jag av deras händer?

De har ju ingen energi.

3Utmärglade av nöd och hunger

strövar de nattetid omkring på torr mark

i ogästvänlig ödebygd.

4De plockar saltört bland snåren

och äter ginströtter.

5De drivs bort från gemenskapen.

Folk skriker åt dem som vore de tjuvar.

6De tvingas hålla till i rysliga raviner,

i jordhålor och klippskrevor.

7De skriar bland snåren

och kryper ihop bland nässlor.

8De är okända dårars avkomma,

utslängda ur landet.

9Nu har jag blivit deras nidvisa

och någon man baktalar.

10De avskyr och undviker mig.

De tvekar inte att spotta mig i ansiktet.

11Eftersom Gud lossat min bågsträng

och plågar mig,

så är de hämningslösa inför mig.

12Höger om mig reser sig mobben.

De sätter krokben för mig

och banar väg för min olycka.

13De hackar upp min stig

och främjar mitt fördärv,

och utan att någon bistår.

14De avancerar

som genom en bred bräsch

och vältrar fram bland ruinerna.

15Terror väller över mig.

De jagar iväg min värdighet som vinden.

Min räddning far förbi som ett moln.

16Jag är så in i själen förtvivlad,

plågans dagar har greppat mig.

17Natten borrar i mina ben,

min gnagande värk tar ingen rast.

18Gud tar tag i min mantel med stor kraft

och greppar mig i kragen.

19Han vräker mig i dyn

och jag blir som stoft och aska.

20Jag ropar till dig, men du svarar ej.

Jag står upp, men du bara ser på mig.

21Du har blivit så hjärtlös mot mig,

med all din kraft angriper du mig.

22Du lyfter mig upp till vinden

och låter mig rida på den

och slungar mig omkring i stormen.

23Jag vet att du för mig till döden,

till boplatsen för allt levande.

24Men sträcker man inte ut handen

mitt bland ruinerna?

Ropar man inte efter hjälp i katastrofen?

25Grät jag inte över den

som hade tunga dagar?

Led inte min själ för den utsatte?

26Men när jag hoppades på det goda kom det onda,

när jag väntade på ljus kom mörker.

27Jag är helt utom mig och får ingen ro.

Jag ansätts av plågodagar.

28Jag går mörk omkring, men inte av solen.

Jag står i församlingen och ropar på hjälp.

29Jag är schakalers broder och strutsens vän.

30Min hud svartnar och flagar,

mina ben brinner av feber.

31Mitt harpospel går bara i moll,

mitt flöjtspel hörs med dem som gråter.