JOB 3 - Svenskbibel（SB）

Job förbannar sin födelse

1Sedan började Job tala och förbanna dagen då han föddes.

2Han sa:

3Låt dagen då jag föddes utplånas,

natten då det blev sagt: ”En pojke är född.”

4Låt den dagen bli mörker!

Må Gud i höjden ej fråga efter den

och inget ljus skina över den.

5Låt mörker och dödsskugga återkräva den.

Låt molnen sänka sig över den.

Låt förmörkelse skräckslå den under dagen.

6Låt den natten fångas av tjockt mörker.

Låt den inte räknas bland årets dagar,

inte tas med i kalendern.

7Ja, låt den natten bli ofruktsam,

låt inget glädjerop höras i den.

8Låt den förbannas

av dem som besvärjer dagar,

av dem som kan väcka Leviatan.

9Låt dess morgonstjärnor mörkna,

låt den förgäves vänta efter ljus,

låt den aldrig se gryningens första blick.

10För den stängde inte moderlivets dörrar.

Den dolde inte eländet för mina ögon.

11Varför fick jag inte dö vid födseln,

så fort jag kom ur moderlivet?

12Varför tog knän emot mig?

Varför bröst där jag fick dia?

13Nu kunde jag ha legat i ro, sovit och vilat,

14med kungar och jordens rådsherrar

som byggde där det nu är ruiner,

15eller med furstar som ägde guld

och fyllde sina hus med silver.

16Eller varför blev jag inte dold

likt ett dödfött foster,

likt ett barn som aldrig såg ljuset?

17Där rasar inte de onda mer,

där får de kraftlösa vila.

18Där har fångarna ro,

de hör inte slavdrivarens röst.

19Där är både hög och låg,

där är slaven fri från sin herre.

20Varför ges ljus åt de lidande

och liv åt de olyckliga,

21som längtar förgäves efter döden,

som söker den mer än någon skatt,

22som är överlyckliga och fröjdar sig

när de finner sin grav,

23åt en man vars väg är dold

och som Gud har ingärdat?

24Jag suckar vid åsynen av mitt bröd

och mitt jämmer öses ut som vatten.

25Det jag fruktade för har drabbat mig,

det jag fasade för har hänt mig.

26Jag har ingen frid, ingen ro, ingen vila,

jag är bara upprörd.