JOSUA 8 - Svenskbibel（SB）

Ai erövras

1Herren sa till Josua: ”Var inte rädd och modlös! Ta med dig allt krigsfolk och gör dig redo att gå mot Ai. Lyssna, jag ger Ais kung, hans folk, hans stad och hans land i dina händer.

2Gör med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung. Men bytet och boskapen därifrån får ni behålla. Lägg ett bakhåll på andra sidan staden.”

3Då bröt Josua upp med allt krigsfolk för att gå mot Ai. Han valde ut 30000 tappra stridsmän och sände ut dem om natten.

4Han gav dem order: ”Lägg er i bakhåll på andra sidan staden. Håll er ganska nära staden och var beredda.

5Själv ska jag med allt folk som är kvar hos mig avancera mot staden. När de då drar ut mot oss som förra gången ska vi fly för dem.

6De kommer att förfölja oss tills vi lockat bort dem från staden. De ska säga att vi flyr för dem som förra gången. Men när vi flyr för dem

7ska ni komma fram ur bakhållet och erövra staden. Jahve er Gud ske ge den i er hand.

8När ni erövrat staden ska ni tända eld på den. Gör vad Herren befallt och lyssna till mina order!”

9Josua sände iväg dem och de gick och lade sig i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om Ai. Den natten stannade Josua hos folket.

10Tidigt på morgonen mobiliserade Josua folket. Han drog upp med Israels äldste i spetsen för folket mot Ai.

11Allt krigsfolk hos honom avancerade tills de kom framför staden. De slog läger norr om Ai med en dal mellan sig och staden.

12Josua lät omkring 5000 man lägga sig i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om staden.

13Folket intog sina positioner, både lägret norr om staden och de som låg i bakhåll väster om staden. Josua gick den natten fram till mitten av dalen.

14När kungen i Ai såg detta ryckte stadens män ut för att möta Israel i strid tidigt om morgonen. Kungen med allt sitt folk drog ut till en utsedd plats framför Arabah. Han var omedveten om bakhållet mot honom på andra sidan staden.

15Josua och hela Israel låtsades bli slagna inför dem och flydde mot öknen.

16Allt folket i staden kallades att förfölja dem. De förföljde Josua och lockades bort från staden.

17Ingen man blev kvar i Ai eller i Betel, alla drog ut efter Israel. Och när de förföljde Israel lämnade de staden öppen.

18Herren sa till Josua: ”Räck ut spjutet i din hand mot Ai! För jag ger staden i din hand.” Då räckte Josua ut spjutet i sin hand mot staden.

19Och så fort han räckte ut sin hand reste sig de som låg i bakhåll från sin plats och stormade fram. De gick in i staden, intog den och satte den genast i brand.

20När männen från Ai vände sig om såg de hur rök från staden steg mot himlen. De kunde inte fly åt något håll. Och folket som flytt mot öknen vände sig nu mot sina förföljare.

21När Josua och hela Israel såg att de som låg i bakhåll hade intagit staden och att rök steg från staden, vände de om och angrep männen från Ai.

22De andra drog ut från staden mot Ais män som hamnade mellan israeliterna som nu fanns på två kanter. Israel slog dem och lät ingen överleva eller komma undan.

23Men kungen i Ai togs levande och fördes till Josua.

24När Israel hade dödat Ais alla invånare ute på slätten i öknen dit de förföljt dem, och alla hade fallit för svärd och förintats, då återvände alla israeliterna till Ai och angrep det med svärd.

25Det var 12000 män och kvinnor som föll den dagen, allt folket i Ai.

26Josua drog inte tillbaka handen som han räckt ut spjutet med förrän alla Ais invånare blivit helt förintade.

27Israel behöll för sig själva bara boskapen och bytet från staden, enligt den befallning Herren hade gett Josua.

28Och Josua brände Ai och gjorde den till en evig ruinhög, till en ödemark som det är ännu i dag.

29Kungen i Ai lät han hänga upp på en påle, där han hängde till kvällen. När solen gick ner tog man på Josuas order ner liket från pålen och kastade den alldeles utanför stadsporten. De reste över liket ett stort stenröse som finns kvar än i dag.

Altaret på berget Ebal

30Sedan byggde Josua ett altare på berget Ebal åt Jahve, Israels Gud,

31så som Herrens tjänare Mose hade befallt Israels söner och som det är skrivet i Moses lagbok: ’ett altare av ohuggna stenar som inte bearbetats med järn.’ Där bar de fram brännoffer åt Herren och slaktade fredsoffer.

32På dessa stenar gjorde Josua inför Israels söner en avskrift av den lag som Mose hade skrivit.

33Hela Israel, både främlingar och infödda, stod med dess äldste och förmän och domare på båda sidor om arken inför de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark. Hälften stod vända mot berget Gerizim, hälften mot berget Ebal, så som Herrens tjänare Mose en gång hade bestämt det skulle vara när Israels folk välsignades.

34Därefter läste Josua med hög röst upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, så som allt var skrivet i lagboken.

35Varje ord av allt som Mose hade befallt läste Josua upp inför Israels hela församling, och för kvinnorna och barnen och de främlingar som följde dem.