JOB 21 - Svenskbibel（SB）

Jobs svar på Sofars andra tal

1Då svarade Job:

2Lyssna noga på mina ord,

låt det vara trösten jag får av er.

3Visa mig tålamod medan jag talar,

och när jag talat kan du håna.

4Jag klagar inte på någon människa.

Har jag därför inte skäl att vara otålig?

5Se på mig! Bli förfärad!

Lägg handen för munnen.

6När jag tänker på detta blir jag rädd.

Jag får rysningar i hela min kropp.

7Varför får de onda leva,

bli gamla och få alltmer makt?

8Deras barn har det bara bra hos dem.

De får se sina efterkommande växa upp.

9Frid utan fruktan råder i deras hus.

Gud slår dem ej med käppen.

10Deras boskap parar sig lyckosamt

och korna kalvar utan missfall.

11De släpper ut sina småpojkar som en hjord,

barnen hoppar omkring.

12De sjunger till tamburin och lyra

och jublar till flöjtmusik.

13De har det så bra i sina dagar.

Sedan far de i ett nu ner till graven.

14De säger till Gud: ”Försvinn ifrån oss!

Vi har ingen lust att veta av dina vägar.

15Vem är den Allsmäktige

att vi skulle tjäna honom?

Vad vinner vi på att be till honom?”

16Lyssna, deras framgång beror inte på dem själva.

De ondas rådslag håller jag mig långt ifrån.

17Hur ofta slocknar de ondas lampa?

Drabbas de av olycka?

Får de del av Guds vredes plågor?

18Blir de som halm för vinden,

likt agnar som stormen för bort?

19Ni säger: ”Gud sparar en mans straff till sönerna.”

Men låt mannen själv bli straffad så han får känna det!

20Låt honom få se och bevittna sin tuktan

och dricka den Allsmäktiges vrede.

21Vad bryr han sig om sitt husfolk efter sin död,

när hans månader upphört?

22Kan någon undervisa Gud,

han som dömer de högsta?

23Den ene dör i full vigör,

helt obekymrad och trygg,

24välnärd och vid god hälsa.

25Den andre dör med bitter själ

utan att ha smakat någon välgång.

26Bägge ligger de i stoftet

med maskar över sig.

27Lyssna, jag vet om era tankar

och era illasinnade planer mot mig.

28Ni frågar:

”Vad blev det av stormannens hus

eller tälten där de onda bodde?”

29Har ni inte frågat de resande,

beaktar ni inte deras vittnesbörd?

30Den onde skonas på olyckans dag,

han räddas från vredens dag.

31Vem konfronterar honom för hur han levt?

Vem straffar honom för vad han gjort?

32När han förts till graven

håller de vakt vid gravkullen.

33Han vilar mjukt i dalens mylla.

Hela mänskligheten följer honom

och oräkneliga har gått före honom.

34Hur kan ni trösta mig med tomma ord?

Era svar är bara falskhet.