1 Av David, när filisteerna hade gripit honom i Gat.
För körledaren. Till ”Den tysta duvan i fjärran”. Ett poem.
2Gud, visa mig nåd,
för människor trampar på mig.
Hela dagen ansätter mig krigare.
3Mina fiender trampar på mig dagen lång,
det är många som angriper mig.
4Du som är upphöjd,
när jag är rädd förtröstar jag på dig.
5På Gud - jag prisar hans ord -
på Gud förtröstar jag. Jag är inte rädd,
vad kan kött och blod göra mig?
6Dagen lång förvränger de mina ord.
De har bara onda tankar om mig.
7De hetsar till strid och ligger i bakhåll,
de bevakar mina steg i väntan på att ta mitt liv.
8Skulle de räddas trots sådan ondska?
Gud, slå ner folken i din vrede!
9Du räknar alla steg jag tagit.
Samla mina tårar i din flaska.
Finns de inte i din bok?
10Mina fiender drar sig tillbaka
den dag jag ropar till dig.
Jag vet det, för Gud är med mig.
11På Gud - jag prisar hans ord,
på Herren - jag prisar hans ord,
12på Gud förtröstar jag.
Jag är inte rädd, vad kan människor göra mig?
13Gud, jag måste hålla mina löften till dig,
jag vill ge dig tackoffer,
14för du räddade mitt liv från döden.
Du räddade min fot från att snava,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
