JEREMIA 31 - Svenskbibel（SB）

Guds löften till sitt folk

1På den tiden, säger Jahve, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.

2Så säger Herren:

Det folk som undkom svärdet

fann nåd i öknen.

När Israel sökte ro,

3framträdde Herren för Israel

ur fjärran: Jag har älskat dig

med evig kärlek,

därför visar jag dig fortsatt nåd.

4Åter ska jag sannerligen bygga upp dig,

du jungfru Israel.

Åter ska du ta din tamburin

och gå ut med glada dansare.

5Åter ska du plantera vingårdar

på Samariens sluttningar.

Och planterarna

ska själva njuta av frukten.

6För det kommer en dag

då väktare ropar på Efraims berg:

”Kom, låt oss gå upp till Sion,

till Jahve vår Gud.”

7För så säger Herren:

Jubla i glädje över Jakob,

ropa av fröjd över den främste

bland folken.

Låt lovsången ljuda och säg:

”Herre, fräls ditt folk,

återstoden av Israel.”

8Jag hämtar dem från landet i norr,

samlar dem från jordens yttersta hörn.

Bland dem finns blinda och halta,

havande och födande kvinnor.

En stor skara återvänder.

9De kommer gråtande och bedjande

medan jag leder dem tillbaka.

Jag för dem till strömmande vatten

på jämn väg där de inte snavar.

För jag är Israels Fader,

och Efraim är min förstfödde son.

10Lyssna till Herrens ord, ni folkslag!

Förkunna det i fjärran kustländer.

Säg att han som skingrade Israel

ska samla och vakta dem

som en herde vaktar sin hjord.

11För Herren har befriat Jakob

och friköpt dem

från en som är starkare än dem.

12De ska komma

och jubla på Sions höjd.

De ska stråla över Herrens godhet,

över säd, vin, olja, får och oxar.

Deras själ ska vara

som en vattenrik trädgård.

De ska inte vara nedbrutna mer.

13Då ska flickorna dansa i glädje.

Unga och gamla män

ska fröjdas tillsammans.

Jag vänder deras sorg till glädje.

Jag tröstar och gläder dem

efter tårarna.

14Prästernas själar ska få i överflöd.

Och mitt folk ska mättas

av mitt goda, säger Herren.

15Så säger Herren:

I Rama hörs rop,

gråt och högljudd klagan.

Rakel sörjer sina barn,

hon vägrar låta sig tröstas,

för de finns inte mer.

16Så säger Herren:

Gråt inte så högt, fäll inga tårar!

För du ska få lön för vad du gjort,

säger Herren.

De ska återvända från fiendeland.

17Det finns hopp för din framtid,

säger Herren.

Dina söner ska återvända till sitt land.

18Jag har hört Efraims klagan:

”Du har tuktat mig.

Jag blev tuktad som en otämjd kalv.

Omvänd mig, så blir jag omvänd,

för du är Jahve min Gud.

19Efter min omvändelse

var jag sorgsen.

Efter att jag kom till insikt

gav jag mig själv en örfil.

Jag bär på skam och vanära

för min ungdoms förnedring.”

20Är inte Efraim min käre son,

mitt älsklingsbarn?

Jag tillrättavisar honom ofta,

men glömmer honom aldrig.

Därför klappar mitt hjärta för honom,

jag måste visa honom nåd, säger Herren.

21Res märkstenar åt dig,

skaffa dig vägmärken!

Minns vägen och stigen du gick.

Vänd åter, du jungfru Israel,

vänd åter till dina städer här.

22Hur länge ska du irra omkring,

du avfallna dotter?

Herren skapar något nytt på jorden:

En kvinna ska omsluta en man.

23Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: När jag återupprättar dem ska de åter säga i landet Juda med dess städer: ”Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg.”

24Folket ska leva tillsammans i Juda med alla sina städer, bönder och kringströvande herdar.

25För jag ska vattna torra själar och fylla på åt alla nedbrutna själar.

26Då vaknade jag och såg mig omkring. Jag hade haft en ljuvlig sömn.

27Lyssna! Dagar kommer, säger Herren, då jag ska beså Israel och Juda med säd av människor och säd av djur.

28Som jag vakat över dem för att rycka upp och riva ner, ödelägga, förstöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren.

29I de dagarna ska ingen mer säga: ”Fäderna äter sura druvor och barnens tänder blir dåliga.”

30Nej, var och en ska dö genom egen synd. Den som äter sura druvor ska själv få dåliga tänder.

Det nya förbundet

31Lyssna! Dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och Judas hus.

32Det blir inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut från Egypten.

De bröt mitt förbund fastän jag var deras herre, säger Herren.

33Nej, detta är förbundet som jag ska sluta med Israels hus efter dessa dagar, säger Herren:

Jag ska lägga min lag inom dem och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk.

34Då ska ingen längre undervisa sin nästa och sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” För alla ska känna mig,

från den minste av dem till den störste, säger Herren. För jag ska förlåta deras skulder och aldrig mer minnas deras synder.

35Så säger Herren,

som satt solen till att lysa om dagen

och inrättat månen och stjärnorna

till att lysa om natten,

som rör upp havet

så att vågorna dånar,

Jahve är hans namn,

han som är över härskarorna:

36Om dessa naturlagar upphör

inför mig, säger Herren,

då ska Israels släkte

för evigt upphöra att vara mitt folk.

37Så säger Herren:

Om himlen därovan kan mätas

och jordens grundvalar därnere

kan utforskas,

då ska jag förkasta hela Israels släkte

för allt de gjort, säger Herren.

38Lyssna! Dagar ska komma, säger Herren, då staden ska byggas upp igen för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten.

39Mätsnöret ska vidare dras rakt mot Garebshöjden och sedan vika av mot Goa.

40Hela dalen med liken, askan och alla fälten ner till Kidrondalen, till hörnet vid Hästporten österut, ska vara avskilt åt Herren. Staden ska aldrig mer ödeläggas och förstöras.