1I elfte året, på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig:
2”Människoson, Tyros har sagt om Jerusalem: ’Härligt! Folkens port har brutits ner, nu är hon vänd mot mig. Jag blir rik när hon är ödelagd.’
3Därför säger Herren Jahve: Lyssna! Jag kommer över dig, Tyros. Jag ska resa upp många folk mot dig, så som havet får böljorna att resa sig.
4De ska förstöra Tyros murar och riva ner hennes torn. Jag ska skrapa bort jorden från henne och göra henne till en kal klippa.
5Hon ska ute i havet bli en torkplats för fisknät. För jag har talat, säger Herren Jahve. Hon ska bli ett byte för folken.
6Hennes döttrar på fastlandet ska dödas med svärd. Då ska de förstå att jag är Jahve.
7För så säger Herren Jahve: Lyssna! Jag ska från norr sända Nebukadressar, Babels kung, kungarnas kung, att komma mot Tyros med hästar, vagnar, ryttare och en stor armé.
8Dina döttrar på fastlandet ska han döda med svärd. Han ska bygga en belägringsvall, resa upp en ramp och resa ett sköldtak mot dig.
9Han ska stöta murbräckan mot dina murar. Med sina vapen ska han rasera dina torn.
10Hans många hästar ska täcka dig
med dammet de river upp. Dina murar ska skaka vid dånet av hans ryttare och av hans kärror och vagnar när han drar in genom dina portar, likt män som bryter igenom en erövrad stad.
11Hans hästars hovar ska söndertrampa alla dina gator. Han ska döda ditt folk med svärd. Dina väldiga pelare ska störta till marken.
12De ska röva dina rikedomar och plundra dina handelsvaror. De ska riva dina murar och förstöra dina tjusiga hus. Sten, trävirke och grus ska de kasta i havet.
13Jag ska tysta dina sångers buller.
Dina harpors ljud ska inte höras mer.
14Jag ska göra dig till en kal klippa. Du ska bli en torkplats för fisknät. Du ska aldrig återuppbyggas, för jag, Jahve, har talat, säger Herren Jahve.
15Så säger Herren Jahve till Tyros: Kustländerna ska bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade stönar av masslakten hos dig.
16Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner. De ska lägga ifrån sig sina mantlar och färggranna kläder och ikläda sig fasa. De ska sitta på marken, ständigt förfärade och bestörta över dig.
17De ska stämma upp en sorgesång över dig:
Hur har du inte gått under,
du som var bebodd av sjömän,
den lovprisade staden,
som var så mäktig på havet,
du och dina invånare,
som spred terror
hos alla som bor där.
18Nu darrar kustländerna
den dag du faller.
Kustländerna vid havet
förfäras av ditt slut.
19För så säger Herren Jahve: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik obebodda städer, när jag reser havets djup över dig och vattenmassorna täcker dig,
20då kastar jag ner dig till dem som gått i graven, till forntidens folk. Jag ska lägga dig där i jordens djup, likt forntidens ruiner, hos dem som gått i graven. Du ska bli obebodd. Men jag låter härlighet råda i de levandes land.
21Jag gör dig till ett skräckexempel. Du ska inte finnas mer. De ska leta efter dig utan att någonsin finna dig, säger Herren Jahve.”
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
