JOB 15 - Svenskbibel（SB）

Elifas andra tal

1Sedan talade Elifas från Teman:

2Ska en vis man ge tom kunskap

och fylla bröstet med östanvind?

3Ska han försvara sin sak

med värdelöst prat och munväder?

4Dessutom söndrar du gudsfruktan

och hindrar andakt inför Gud.

5För din synd undervisar din mun

så att du väljer att tala försåtligt.

6Din mun dömer dig, inte jag.

Dina läppar vittnar emot dig.

7Var du den första människa som föddes?

Blev du till innan bergen fanns?

8Har du lyssnat på Guds rådslag?

Är det bara du som äger visdomen?

9Vet du något som vi inte vet?

Förstår du något som vi inte förstår?

10Både gråhårsman och åldring

finns bland oss, mycket äldre än din far.

11Betyder Guds tröst

och hans milda ord så lite för dig?

12Varför leds du bort av ditt hjärta?

Varför himlar du med ögonen?

13Du vänder din ande mot Gud

och bara babblar.

14Hur skulle en människa kunna vara ren

och en av kvinna född vara rättfärdig?

15Gud litar inte på sina heliga,

i hans ögon är inte himlarna rena,

16långt mindre då människan,

som är avskyvärd och fördärvad

och som dricker orättfärdighet som vatten!

17Lyssna nu på vad jag säger!

Jag ska berätta vad jag sett,

18det som visa män framfört

från sina fäder utan att dölja något,

19dem som ensamma ägde landet

och där ingen främling trängde in:

20Den onde våndas i alla sina dagar.

Åren är räknade för den hänsynslöse.

21Han hör hemska röster.

I fredstid kommer någon för att ödelägga.

22Han tror inte på räddning från mörkret.

Han är bestämd för svärdet.

23Han irrar efter föda

och undrar var det finns.

Han vet att mörkrets dag väntar honom.

24Han förfasas över ångest och nöd.

Det ansätter honom som en krigsrustad kung.

25För han lyfter handen mot Gud

och beter sig arrogant mot den Allsmäktige.

26Han stormar trotsigt emot Gud

i skydd av sin välvda sköld.

27Hans ansikte täcks av fett

och hans kropp sväller av fetma.

28Han bor i ödelagda städer,

i övergivna hus bestämda för ruiner.

29Han blir inte rik,

hans välstånd ska inte bestå.

Hans förvärv ska inte täcka marken.

30Han kan ej undfly mörkret.

Hettan torkar ut hans skott.

Han avlägsnas när Gud andas på honom.

31Han borde inte dåra sig själv

genom att lita på tomhet,

för då blir tomhet hans lön.

32I förtid ska han få betala.

Hans gren ska ej grönska mer.

33Han är lik en vinstock

som tappar sina omogna druvor,

lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34För det kommer ingen frukt

från de gudsfientligas hop.

Och elden slukar mutkolvars hus.

35De går havande med elände och föder ondska,

deras moderliv bereder falskhet.