Amos 6 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

1Ve över dem, de obekymrade (som inte bryr sig och lever bekvämt) i Sion [Jerusalem]

och de säkra (trygga) på Samariens berg,

de förnämsta [eliten; de celebra männen] av det främsta folket,

till vilka Israels hus hör (ordagrant: kommer).

2Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,

och gå därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],

gå sedan ner till filistéernas Gat,

är de bättre än dessa kungariken?

Eller är deras gränser större än dina gränser?

3De håller ondskans dag ifrån sig,

men ser ändå till att ondskans säte är nära (att ondskan dominerar).

4Ni ligger på elfenbenssängar

och sträcker ut er på era divaner

och äter flockens bästa lamm

och stallets bästa kalvar,

5ni knäpper på psaltaren

och uppfinner musikinstrument åt er själva som David.

6ni dricker vin ur skålar,

och smörjer er själva med de bästa salvorna,

men ni sörjer inte över Josefs smärta.

7Därför ska de nu gå i fångenskap som huvudet för de fångna (de första som går i fångenskap),

och festandet hos dem som sträckte ut sig ska försvinna (upphöra).

Vad Herren hatar

8Herren Herren (Adonai Jahveh) har svurit vid sig själv, Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), förkunnar (säger, proklamerar):

”Jag avskyr Jakobs stolthet

och hatar hans palats

och jag ska bomma igen (stänga ner) staden

och allt som finns där.”

9Och det ska ske att om tio män finns kvar i ett hus ska de dö.

10När en mans farbror [den närmsta släktingen] till en död man, och han som tänder rökelse [bränner kroppen, se 1 Sam 31:12] för honom, kommer för att bära ut benen från huset, och han säger till den som är längst inne i huset: ”Finns där någon med dig?” och han svarar: ”Nej”, då ska han säga ”Var tyst, för vi får inte nämna Herrens (Jahvehs) namn.” [Av fruktan för ännu mer straff från Gud.]

[Den närmsta släktingen ansvarar för begravningen, se 1 Mos 25:9; 35:29; Dom 16:31. Ingen närmare än en fars bror finns kvar.]

Kommande förödelse

11Se, Herren (Jahveh) har befallt och det stora huset ska bli slaget till spillror

och det lilla huset i småflis.

12Springer hästar på klippor?

Plöjer någon där med oxar?

Eftersom ni har förvänt rätten till galla

och rättfärdighetens frukt till malört,

13ni som fröjdar er i det som är intet (hebr. lo devar),

som säger: ”Har vi inte gjort oss horn i vår egen styrka?”

14”Se, jag ska resa upp mot dig, du Israels hus”,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),

”ett hednafolk som ska ansätta (plåga, hemsöka) dig från Chamats ingång [den norra gränsen]

till Aravas bäck [den södra gränsen].”

[Dessa två platser används för att visa Jerobeam II Israels norra och södra gräns, se 2 Kung 14:25.]