Job 5 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

1Ropa, jag ber dig, finns det någon som svarar dig?

Och till vem av de heliga [till vilken gudom, himmelskt väsen eller ängel, se Job 1:6] vänder du dig (ropar du till)?

2Eftersom otålighet (irritation, inre vrede – hebr. kaas)

slår (dödar) den babblande dåren (hebr. evil)

och avundsjuka (yttre vrede som visar sig – hebr. qinah)

dödar den lättledde (öppne, enkle – hebr. pata). [Ords 14:30; 27:4]

3Jag har sett dåren slå rot

men plötsligt är hans betesmark (boning – hebr. navel) förbannad.

4Hans söner tas (förs) bort från säkerheten (tryggheten)

och de krossas i porten utan att någon räddar dem.

5Hans skörd äts av en hungrig

som till och med tar (söker) från [de svåråtkomliga] törnen

och den törstige (hebr. shaaf) sväljer hans välstånd (hebr. chajil). [Job 18:9]

6För inte kommer väl ondska (tomhet, problem) från stoftet

och inte växer väl olycka (möda) från marken?

7Nej, en människa är född till olycka (möda),

liksom gnistorna (ordagrant: eldens söner) lyfter mot höjden.

[Problem och svårigheter är som en naturlag, på samma sätt som gnistor i en eld, se även 1 Pet 4:12; Jes 43:2.]

8För min del [Elifaz råder nu Job hur han skulle göra om han var i samma situation],

jag söker (frågar) efter Gud (El)

och till Gud (Elohim) lämnar jag mitt ärende (min sak, min fråga – hebr. divra).

9Han [Gud] som gör stora och outgrundliga ting (omöjliga att helt förstå),

fler under än någon kan räkna.

10Han som ger regn till jorden,

och sänder vatten till de öppna fälten.

11Så att han upphöjer de låga [Ps 113],

och lyfter de sörjande till frälsning (räddning).

12Han omintetgör (bryter ner) de listigas planer,

så att deras händer inte lyckas förverkliga det de planerat.

[Här finns en av slutsatserna i Elifaz två kapitel långa tal till Job. Indirekt antyder han att Job haft listiga planer och att det är Gud som stoppat honom.]

13Han fångar (intar och besegrar)

de visa

i deras egen slughet

och planerna

av de svekfulla (förvridna, utstuderat motstridiga)

omkullkastas snabbt.

[Vers 13 formar en kiasm. Citeras av Paulus i 1 Kor 3:19. Även nästa vers följer ett kiastiskt mönster.]

14På dagen

kommer det över dem

mörker,

som på natten

famlar de

mitt på dagen.

15Så räddar han [den oskyldige] från deras tungors svärd [lögner],

den fattige från den mäktiges hand.

16Då blir det hopp för den fattige,

orätten [personifierad] måste stänga sin mun (tystas).

17Se [därför som en logisk konsekvens],

mycket lycklig (salig, rikt välsignad – hebr. ashre) är den man som Gud (Eloha) förebrår (överbevisar)

och den Allsmäktiges (Shaddajs) förmaning (disciplinering) – förakta inte den. [Ords 3:11-12; Heb 12:5]

18För han [pronomenet han, betonar att det är Gud], han bedrövar (ger smärta, sorg – hebr. kaav) men förbinder (hebr. chavash)

han genomborrar, men hans hand botar (gör frisk, lagar, reparerar). [Jes 30:26]

19I sex trångmål räddar han dig

och i sju [oavsett vad som händer] ska inte ondska röra vid dig.

[Talet sex används här som ett stort, oräkneligt nummer, följt av talet sju som står för någots fulländning. Detta hebreiska talesätt där två nummer upprepas efter varandra indikerar en upprepning. Skrivsättet motsvarar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, osv. Talet sju står för fulländning (motsvarar ”osv” i det svenska exemplet), vilket förstärker att oavsett hur många problem som dyker upp kommer Gud att rädda från dem alla. För att förstärka det följer sex exempel på trångmål i vers 20-22.]

20I hungersnöd löser han ut dig från döden

och i kriget från svärdets hand.

21Från (i, genom) tungans gissel ska du vara undangömd,

och inte rädas förödelsen, när den kommer.

22Åt plundring (förödelse) och svält (hebr. kafan) skrattar du,

och från den levande marken fruktar du inget.

23Eftersom ditt förbund är med fältets sten

och fältets liv är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).

24Och du ska veta (vara intimt förtrogen med) att ditt tält [ditt hem] är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)

och du ska besöka din betesmark (boning – hebr. navel) och du ska inte sakna någonting (synda; i sin bokstavliga betydelse att ”inte träffa målet”). [Inget i Jobs tält ska saknas och ingen boskap ska springa bort.]

25Och du ska veta (vara intimt förtrogen med) att din säd är riklig [du ska få många barn]

och dina efterkommande (avkomma – hebr. tseetsa) är som markens gräs.

[Ordet tseetsa används bara i Job och Jesaja.]

26Du ska komma i kraft (hebr. kelach) till din grav

som en uppstigande gravkulle (hebr. gadish; enda förekomsten av detta ord i GT) i din tid.

27Se, detta utforskar vi, så är det,

vi lyssnar och de vet det med sig (är intimt förtrogna med det).