Hesekiel 24 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

Liknelse – den kokande grytan

1Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig i det nionde året [sedan Jojakins exil, se Hes 1:2] i den 10:e månaden [tevet] på den 10:e dagen i månaden [15 jan, 588 f.Kr.] han sa:

2Människobarn, skriv åt dig namnet på dagen, på denna dag, samma dag som Babels kung har belägrat Jerusalem.

3Och tala i en liknelse om det upproriska huset och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Ställ fram grytan, ställ fram den

och häll även vatten i den.

4Samla i den bitarna [av kött] som tillhör den,

varje god del [de finaste delarna], låret och skuldran,

fyll den med utvalda ben.

5Ta det utvalda av flocken

och stapla veden under den,

låt den koka ordentligt

så att dess ben också sjuder i dess mitt.

6Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så:

Ve den blodiga staden,

grytan vars ärg (orenhet; den blågröna missfärgningen av koppar – hebr. chela) är därinne

och vars ärg (orenhet) inte har gått ut därifrån.

För ut den bit för bit,

ingen del har fallit över den.

[Hebr. chela används bara här och i vers 11 och två ggr i vers 12. Betydelsen är inte helt klar, men från vers 11 bör det handla om ärgen från bronskärlet. Ordet har sin rot i hebr. chala som har att göra med lidande, sjukdom och att avlida.]

7För hennes blod är i hennes mitt,

hon har ställt det på den kala klippan,

hon häller ut det över marken

för att täcka det med jord,

8för att låta raseriet komma så att hämnd kan tas

har jag ställt hennes blod på den kala klippan så att det inte ska döljas.

9Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Ve över den blodiga staden!

Även jag ska göra eldhögen stor,

10stapla upp veden,

antända elden så att köttet kan bli förtärt,

och göra i ordning blandningen

så att även benen kan brännas.

11Jag ska ställa den tom på kolet

så att den kan bli het och dess botten bränns

så att orenheten smälter i den

och dess ärg (missfärgningar, orenhet) kan förtäras.

12Den har tröttat ut sig själv med hårt arbete [med att blir skrubbad ren],

likväl har dess stora ärg (orenhet, missfärgningar) inte gått ur den

– in i elden [igen] med sin ärg (orenhet, missfärgningar).

[Versen är svåröversatt. Sista delen kan vara en uppmaning, eller ett konstaterande.]

13I din orenhets oanständighet har jag renat dig, men du blir inte längre renad från dina orenheter förrän jag har tillfredsställt mitt raseri över dig.

14Jag Herren (Jahveh) har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaka det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Budskap angående Hesekiels frus död

15Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

16Människobarn jag tar bort från dig dina ögons önskningar i ett slag, du ska inte klaga, inte gråta och dina tårar ska inte rinna ner.

17Sucka i tysthet. Sörj inte för de döda, bind din huvudbindel över dig och sätt dina skor på dina fötter och dölj inte din överläpp och ät inte männens bröd.

18Så talade jag till folket på morgonen och min hustru dog på kvällen, och jag gjorde på morgonen som jag var befalld.

19Och folket sa till mig: ”Ska du inte berätta för oss vad dessa ting är (betyder) till oss, eftersom du gör så?”

20Och jag sa till dem: Herrens (Jahvehs) ord kom till mig och han sa:

21Säg till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag ska vanhelga min helgedom, er styrkas stolthet, era ögons begär och era själars längtan, och era söner och era döttrar som ni har lämnat bakom ska falla för svärdet.

22Och ni ska göra som jag har gjort, ni ska inte täcka era överläppar, inte äta männens bröd,

23och era bindlar ska vara på era huvuden, och era skor på era fötter, ni ska inte klaga, inte gråta men ni ska tyna bort i era synder och stöna (jämra er) den ene till den andre.

24Så ska Hesekiel bli ett tecken för er, efter allt han har gjort ska ni göra, och när det sker ska ni veta (bli intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

25Och du människobarn, ska det inte vara så att den dagen då jag tar ifrån dem deras starka fäste, deras äras glädje, deras ögons önskningar, deras själs längtan, deras söner och deras döttrar,

26att den dagen ska han som flytt komma till dig för att förmå dig att höra det med dina öron?

27Den dagen ska din mun öppnas tillsammans med honom som har flytt och du ska tala och inte mer vara stum. Så ska du bli ett tecken för dem och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).