Jeremia 22 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

Sydrikets 18:e regent – Jojakim

1Så Herren sa [till mig Jeremia]: Gå ner [från templet, som ligger på högre höjd] till Juda kungs palats [i Jerusalem] och tala där detta ord:

2Säg: Lyssna, du Juda kung [troligtvis Jojakim, Sydrikets 18:e regent], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar, måste lyssna till vad Herrens (Jahvehs) ord säger.

3Så säger Herren (Jahveh):

Döm rättfärdiga domar.

Befria dem som plundras av förtryckare.

Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället].

Spill inte oskyldigt blod på denna plats.

4Om ni är noggranna med att följa denna befallning, ska kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar, fortsätta att färdas genom portarna på detta palats, följda av sitt hov och sitt folk.

5Men om ni inte lyssnar till dessa ord, avlägger jag en ed vid mig själv, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), att detta hus ska bli en ödeplats.

6Så säger Herren (Jahveh) om Juda kungs hus: Du är som Gilead för mig, Libanons huvud, likväl ska jag med säkerhet göra dig till en öken, städer som är obebodda.

7Och jag ska förbereda fördärvare mot dig, varje man med sitt vapen, och de ska hugga ner dina utvalda cedrar och kasta dem i elden.

8Och många folkslag ska gå förbi denna stad och de ska säga varje man till sin granne: ”Varför har Herren (Jahveh) gjort detta mot denna stora stad?”

9Och man ska svara: ”Eftersom de övergav Herren deras Guds (Jahveh Elohims) förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem.”

10Gråt inte för de döda, sörj honom inte,

utan gråt ljudligt för honom som går iväg,

för han ska inte mer återvända,

inte se landet där han föddes.

[De döda syftar på Sydrikets kung Jehoachaz som dog 609 f.Kr. i ett slag mot Egypten. Den som går iväg är Jochanan som skickades i exil till Egypten av farao Necho.]

Shallum – Nordrikets 15:e kung

11Så säger Herren (Jahveh) till Shallum, Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, som regerade i Joshijahos sin fars ställe och som gick ut från denna plats: Han ska inte mer återvända hit,

12utan på den plats dit han blir ledd i fångenskap, där ska han dö och han ska inte mer se detta land.

Sydrikets 18:e regent – Jojakim

13Ve över honom som bygger sitt hus i orättfärdighet

och sina kammare genom orättvisa,

som använder sin grannes tjänster

utan ersättning och inte ger honom hans lön.

14Som säger: ”Jag ska bygga mig ett stort hus

och rymliga rum”

och hugger ut åt sig fönster

och gör dess tak med cederträ och målar med cinnober (en röd färg).

15Ska du regera [som kung],

eftersom du strävar efter att utmärka dig med cederträ?

Din far [Josia] åt och drack och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,

varpå det var väl med honom.

16Han dömde i de fattigas och behövandes sak

och det var väl.

Är inte detta att känna (vara intimt förtrogen med) mig?

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

17Men du har inte ögon och hjärta

för annat än din girighet

och till utgjutandet av oskyldigt blod,

och till förtryck och över våld – till att göra det.

18Därför säger Herren (Jahveh) så angående Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, Juda kung:

De ska inte sörja över honom:

”Ve, min bror!” Eller: ”Ve, min syster!”

De ska inte sörja över honom:

”Ve, herre!” Eller: ”Ve hans ära!”

19Han ska bli begravd med en åsnas begravning,

släpad och bortkastad bortom Jerusalems portar.

20Gå upp till Libanon [i norr längs vid kusten] och ropa

och lyft upp din röst i Bashan [Golanhöjderna i norr]

och ropa från Avarim [i öst – Avarim är bergskedjan nordost om Döda havet med toppen Nebo där Mose fick se löfteslandet, se 5 Mos 32:49],

eftersom alla dina älskare är fördärvade.

21Jag talar till dig i din rikedom,

men du säger: ”Jag vill inte lyssna.”

Detta har varit ditt sätt sedan din ungdom,

att du inte lyssnar till min röst.

22En vind [metafor för Guds dom] ska valla (hebr. raah) alla dina vallare (herdar – hebr. raah)

och dina älskare ska gå i fångenskap,

då ska du med säkerhet skämmas

och bli förvirrad av all din ondska (hebr. raah).

23Du som bor på ett Libanon,

som bygger ditt bo i cedrarna,

hur ska du inte jämra dig (stöna av smärta) när smärtorna kommer över dig,

som hos en föderska!

[Jerusalems kung i sitt palats liknas vid en fågel som har sitt trygga näste i Libanons ståtliga cedrar, se även vers 6-7 och Ob 1:3-4.]

Konjahos (Jojakins) öde

24Jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Trots att Konjaho [kortform för Jojakin (hebr. Jehojachin), Sydrikets 19:e regent, se 1 Krön 3:1], Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, var signetringen på min högra hand ska jag rycka bort honom därifrån,

25och jag ska ge dig i deras hand som söker din själ (ditt liv) och i handen på dem som du är rädd för, i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och i kaldéernas hand.

26Och jag ska kasta ut dig och din mor som födde dig, till ett annat land där ni inte föddes och där ska ni dö.

27Men till landet som de längtar efter att återvända, dit ska de inte återvända.

28Är den mannen Konjaho en föraktad avgud som man slår i bitar?

Är han ett kärl (redskap, en figurin) till ingen nytta (utan skönhet)?

Varför är de utkastade, han och hans säd,

och utkastade till landet som de inte känner?

29Land, land, land

– hör Herrens (Jahvehs) ord!

30Så säger Herren (Jahveh):

Skriv åt dig denne man barnlös,

en man som inte har framgång i sina dagar,

ingen av hans säd ska ha framgång,

sitta på Davids tron eller regera vidare i Juda.