Jesaja 65 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

Finalen – Herrens svar på bön

1Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig;

jag fanns för dem som inte sökte mig.

Jag sa: Här är jag, här är jag

till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn.

2Jag har sträckt ut mina händer alla dagar

till ett upproriskt folk,

som vandrar på vägar som inte är goda,

[som vandrar] efter sina egna idéer och tankar,

3ett folk som provocerar mig

rakt upp i ansiktet hela tiden,

som offrar i trädgårdarna

och bränner rökelse på tegelstenar.

[Guds altare är byggt av ohuggen sten (2 Mos 20:25), inte massproducerat tegel som i ett mänskligt bygge (1 Mos 11:3-4). Tegel förknippas också med slaveri, se 2 Mos 1:14.]

4De sitter bland gravarna

och bor i gravkamrarna,

de äter griskött [orena djur, se 3 Mos 11:7; 5 Mos 14:8],

och buljongen av det oätliga är i deras grytor.

5De säger: Stå för dig själv, kom inte nära mig,

för jag är heligare än du.

Dessa är röken i min näsa,

en eld som brinner hela dagen.

6Se, det står skrivet inför mig:

Jag ska aldrig vara tyst, utan löna dem,

ja, jag ska verkligen löna dem rakt i deras sköte.

7Era egna överträdelser och era fäders överträdelser tillsammans,

säger Herren (Jahveh),

vilka ni har offrat över bergen

och hädat mig med över kullarna.

Därför ska jag först mäta upp deras lön i deras sköte.

8Så säger Herren (Jahveh):

Som när en frisk druva hittas i en klase

och någon säger: förstör den inte

för det finns en välsignelse i den,

så ska jag göra för min tjänares skull,

jag ska inte förgöra dem allihop.

9Jag ska föra fram en säd från Jakob

och från Juda en arvtagare till mina berg,

och mina utvalda ska ärva det

och min tjänare ska bo där.

10Sharon ska bli fyllt med småboskap

och Achors dal ska bli en plats där boskapshjordar kan ligga ner,

för mitt folk som har sökt mig.

11Men ni som har övergett Herren (Jahveh),

som har glömt bort mitt heliga berg,

som gör i ordning ett bord till Gad [babylonisk avgud för välgång/lycka]

och offrar kryddat vin i fullt mått till Meni [babylonisk avgud för ödet],

12er ska jag bestämma till svärdet,

ni ska alla bli nedböjda till slakten,

eftersom jag kallade på er men ni svarade inte,

och när jag talade lyssnade ni inte.

Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon

och valde det som jag aldrig hade behag till.

13Därför säger Herren Gud (Adonai Jahveh):

Se, min tjänare ska äta,

men ni ska vara hungriga.

Se, min tjänare ska dricka,

men ni ska vara törstiga.

Se, min tjänare ska fröjda sig,

men ni ska skämmas.

14Se, min tjänare ska sjunga av hjärtats fröjd,

men ni ska ropa i hjärtesorg och ska klaga i andens förtvivlan.

15Ert namn ska lämnas ut till att användas

som en förbannelse av mina utvalda:

Så ska Herren Gud (Adonai Jahveh) slakta er,

men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,

16så att den som välsignar sig i landet [Israel]

ska välsigna sig med Guds sanning (hebr. Elohim Amen),

och den som svär en ed i landet

ska svära vid Guds sanning (hebr. Elohim Amen),

eftersom de tidigare bekymren (all ondska, synd och sjukdom) är bortglömda,

eftersom de är dolda för mina ögon.

[Nu ser Gud allting genom det Jesus gjorde på korset och därför är allting dolt bakom korset, Jesu försoning, så att Gud inte längre kan se det. Här används amen som ett adjektiv. Det betyder fast, sann och pålitlig. Här formas det beskrivande namnet Gud Amen som betonar att Gud håller sitt löfte och är pålitlig. För andra namn se 2 Mos 17:15; Jer 23:6; Dom 6:24.]

17Se, jag är redo att skapa

nya himlar och en ny jord.

Allt som varit [de förra himlarna, jorden, alla tidigare händelser och minnen]

ska man inte komma ihåg, ingen ska tänka på dem igen.

18Nej, var glada och jubla för evigt

i det som jag skapar,

för se, jag skapar Jerusalem till att bli en källa för glädje,

och hennes folk till lycka.

19Jag ska jubla i Jerusalem

och glädja mig över mitt folk.

Ljudet av gråt och klagan (rop av smärta och ångest)

ska aldrig mer höras där.

20Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar

eller gamla som inte fyllt sina dagars mått [ingen ska dö i förtid].

Den som dör vid 100 års ålder kommer anses vara en yngling,

och syndaren som dör vid 100 års ålder ska [anses] vara föraktad. [Versen kan också tolkas så att det kommer dröja innan Gud straffar. Oavsett exakt innebörd av sista frasen, så är poängen att definitionen av när en människa är ung kommer att ändras. Se även Upp 20:7-8.]

21De ska bygga hus och bo i dem

och de ska plantera vingårdar och äta dess frukt.

22De ska inte bygga

för att någon annan ska bo,

de ska inte plantera

och någon annan äta,

för som ett träds dagar

ska mitt folks dagar vara

och mina utvalda

ska fröjdas länge över sina händers arbete.

[Människorna ska leva lika länge som ett träds livslängd, alltså flera hundra år. Fikonträd blir som regel 400 år och olivträd kan bli mer än 1 000 år. Flertalet träd i området blir många hundra år.]

23De ska inte arbeta förgäves,

inte utsättas för krig och terror (plötslig skräck – hebr. behalah),

för de är Herrens (Jahvehs) välsignade säd

och deras barn med dem.

24Det ska ske att innan de ropar

ska jag svara dem

och redan medan de talar

ska jag höra dem.

25Varg och lamm ska äta tillsammans

och lejon ska äta gräs som oxen

och jord ska vara ormens föda.

De ska inte skada och inte fördärva

på hela mitt heliga berg, säger Herren (Jahveh).