Jeremia 30 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

Budskap – hoppUpprättelse av Israel och ett nytt förbund

1Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa:

2Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Skriv åt dig alla ord som jag har talat till dig i en bok.

3För se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då jag ska låta mitt folk Israel och Juda återvända från fångenskapen, säger Herren (Jahveh), och jag ska få dem att återvända till landet som jag gav till deras fäder och de ska besitta det.

4Och dessa är orden som Herren (Jahveh) talade om Israel och om Juda.

5Så säger Herren (Jahveh):

En skakningens röst har vi hört,

med fruktan och inte fred (frid, ro – hebr. shalom).

6Fråga, jag ber dig,

och se om en man (ordagrant en maskulin) föder barn?

Varför ser jag varje man med händerna på sina länder

som en födande kvinna och allas ansikten vända i blekhet?

7Ve! Eftersom detta är en stor dag,

ingen är den lik

och det är dags för Jakobs nöd,

men han [mitt folk] ska bli räddad (frälst) ur den.

8Och det ska ske den dagen [då befrielsen kommer, se vers 7],

förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),

att jag ska bryta av hans [Nebukadnessar, se Jer 27:8-11] ok

från din nacke [andra person singularis – kiasmens centrum]

och slita sönder deras [mitt folks] band (bojor).

Ja, främlingar ska inte längre göra honom [mitt folk] till sina slavar.

[Skiftet från tredje person (han) i slutet på vers 7 till andra person (du) i 8c tillbaka till tredje person ”hans” i slutet på vers 8 är en vanlig kiastisk stilfigur. Den betonar och förstärker Guds personliga relation till sitt folk.]

9Och de ska tjäna Herren deras Gud (Jahveh Elohim) och David ska vara deras kung som jag ska resa upp till dem.

10Och frukta inte, du Jakob, min tjänare,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

var inte förskräckt, Israel, eftersom se,

jag ska frälsa (rädda) er från fjärran och din säd från deras fångenskaps land.

Och Jakob ska återvända och ha lugn och ro

och ingen ska göra honom rädd (oroa honom med skräck av någon sort).

11Eftersom jag är med dig,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

till att frälsa (rädda) dig,

eftersom jag ska göra helt slut på alla folkslag dit jag har förskingrat dig,

men jag ska inte göra helt slut på dig,

utan jag ska tillrättavisa dig måttfullt och inte helt utrota dig.

12Därför säger Herren (Jahveh) så: Din skada går inte att läka

och ditt sår är allvarligt.

13Ingen ser om ditt sår så att det blir omlagt,

du har ingen läkande medicin.

14Alla dina älskare har glömt bort dig,

de söker inte efter dig,

eftersom jag har skadat dig med fiendens sår,

med den grymmes tuktan,

för din stora synd

då dina överträdelser har förökats.

15Varför ropar du över din skada

att din smärta är obotlig?

Över myckenheten av din synd, då dina överträdelser har förökats,

har jag gjort detta mot dig.

16Därför ska alla som slukar dig bli slukade,

och alla dina motståndare – allesammans, ska gå i fångenskap.

Och de som ödelagt dig ska ödeläggas

och alla som har tagit dig som byte, ska jag ge som ett byte.

17Eftersom jag ska återupprätta hälsan till dig

och jag ska bota dig från dina sår,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

eftersom de har kallat dig en utstött:

Hon är Sion, det finns ingen som tar sig an henne.

18Så säger Herren (Jahveh):

Se, jag ska vända Jakobs tälts fångenskap

och ha nåd (förbarmande - hebr. rachamim) över hans boplatser,

och staden [Jerusalem, och varje stad i landet] ska bli uppbyggd över sin egen ruinhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel)

och palatset ska stå på sin rätta plats [enligt plan].

19Och ut från dem ska komma tacksägelse

och rösten av dem som skrattar (roar sig),

och jag ska föröka dem och de ska inte förminskas,

jag ska låta dem bli fler och de ska inte krympa bort.

20Och deras söner ska bli som i forna tider

och deras församling ska vara väl grundad inför mitt ansikte,

och jag ska straffa alla som förtrycker dem.

21Och deras furstar ska vara deras egna

och deras härskare ska komma från deras mitt,

och jag ska få honom att komma nära

och han ska närma sig mig,

för vem är den som har lovat sitt hjärta att närma sig mig,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)?

22Och ni ska vara mitt folk

och jag ska vara er Gud (Elohim).

23Se, en storm från Herren (Jahveh)

har gått ut i raseri,

en svepande storm,

den ska virvla över den ondes huvud.

24Herrens (Jahvehs) brinnande vrede ska inte återvända

förrän den har verkställt (uträttat)

och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften.

I (vid) dagarnas slut

ska ni betrakta det. [Jer 23:20]