Job 21 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

Jobs svar

1Då svarade Job och sa:

2Lyssna uppmärksamt till mitt prat (hebr. milah)

och låt det bli er tröst.

3Acceptera att jag talar

och efter att jag talat, fortsätt håna.

4För min del, är min klagan till en människa?

Och om så, varför skulle jag inte vara otålig?

5Vänd ansiktet mot mig (se på mig)

och bli förskräckt och lägg er hand över er mun,

6när jag kommer ihåg att jag darrar

och skräcken griper i mitt kött.

7Varför lever de onda,

blir gamla och växer till i styrka?

8Deras säd (deras barn) blir etablerad (finns kvar) inför deras ansikte

och deras avkomma inför deras ögon.

9Deras hus är tryggt, utan fruktan

och Guds (Elohas) käpp [kortare klubba för att försvara fåren] är inte över dem. [Ps 23:4; Job 9:34]

10Deras tjurar (nötboskap – hebr. shor) betäcker och misslyckas inte,

deras kor kalvar och kastar inte kalven (får inte missfall). [Hebr. shor är ett generellt ord för nötboskap och kan även syfta på kor (3 Mos 22:28). Betydelsen är dock troligen tjur här så att versen beskriver hur både befruktning och födsel går lätt. De ondas rikedom och välstånd växer.]

11De sänder ut sina små som en flock

och deras barn dansar (hoppar, skuttar, leker).

12De sjunger med tamburin och kinnor-harpa

och fröjdas till flöjtens röst (ljud).

13De fullbordar sina goda dagar

och plötsligt (i ett ögonblick) sjunker de ner i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).

14Och de säger till Gud (El):

”Lämna oss för vi önskar inte kunskap om dina vägar.

15Vad är den Allsmäktige (Shaddaj) att vi skulle tjäna honom?

Och vilken nytta skulle vi ha av att be till honom?”

16Se, det goda är inte i deras hand.

De ondas rådslag är långt bort från mig.

17Hur ofta har de ondas lampa släckts,

så att deras olycka kommer över dem,

så att han ger smärta i sin vrede?

18De är som halmstrån i vinden

och som agnar som stormen sveper bort.

19Gud (Eloha) gömmer (skyddar) åt sina söner deras synd.

Låt honom bevara den åt sig och bli förtrogen med den.

20Låt hans ögon se hans fördärv

och låt honom dricka den Allsmäktiges (Shaddajs) vrede.

21Vilken glädje har han i sitt hus efter sig (då han dör),

när han ser sina månader bli färre (livet går mot sitt slut)?

22Ska (kan) någon undervisa kunskap till Gud (El)?

Det är han som dömer de upphöjda (kan betyda både att bli upplyft och att i högmod upphöja sig själv).

23Den ene dör i sin kropps fulla styrka (vid god hälsa)

och blir helt stilla och tyst.

24Hans ämbar är fullt av mjölk

och märgen i hans ben är fuktig.

25En annan dör i själens bitterhet

och har aldrig smakat det goda.

26De ligger ner på samma sätt i stoftet

och likmaskarna täcker dem.

27Se, jag känner era tankar

och råden som ni felaktigt inbillar er mot mig.

28Eftersom ni säger: ”Var är furstens hus?

Och var är tälten som de onda bor i?”

29Har ni inte frågat dem som går förbi längs vägen,

har ni inte synat deras kännetecken?

30Eftersom en ond man är bevarad för ondskans dag

och de bärs fram [som en gåva] till vredens dag?

31Vem ska berätta över hans ansikte, hans vägar?

Vem ska belöna honom för det han gjort?

32Han bärs bort till gravarna

och man vakar vid gravkullen (hebr. gadish).

33Dalarnas jordkokor är söta (tillfredställande) för honom,

alla människor dras (lockas) efter honom och till hans ansikte ett oräkneligt antal.

34Hur kan ni då trösta mig fåfängt?

Av era svar återstår bara svek.