Jeremia 48 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

1Till Moab.

Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim):

Ve till Nevo! För det är tillspillogivet.

Qirjatim måste skämmas, det är taget.

Misgav måste skämmas och förskräckas.

2Moabs lov finns inte mer.

I Cheshbon har de tänkt ut ont mot henne:

”Kom, låt oss hugga av henne från att vara en nation.”

Även du Madmen ska föras till tystnad, svärdet ska jaga dig.

3En röst ropar från Choronim:

”Ödeläggelse och stort fördärv!”

4Moab är tillintetgjort,

hennes små har låtit ett rop höras.

5För med Luchits uppstigande med oavbruten gråt

ska de stiga upp,

för i nedstigandet av Choronim

har de hört ångestens undergångsrop:

6Fly! Rädda era liv

och var som en tamarisk i öknen.

7Eftersom du har litat på ditt arbete

och på dina skatter, ska du fångas

och Kemosh ska gå i fångenskap,

hans präster och hans furstar tillsammans.

8Och fördärvaren ska komma över varje stad

och ingen stad ska komma undan,

dalen ska förgås

och fältet ska fördärvas,

som Herren (Jahveh) har sagt.

9Ge vingar till Moab

för hon måste flyga och ge sig av,

och hennes städer ska bli en ödeplats

utan någon som bor där.

10Förbannad (utrotad, helt förgjord – hebr. arar) är den som utför Herrens (Jahvehs) ärenden med en slö hand,

och förbannad (hebr. arar) är den som håller tillbaka sitt svärd från blod.

11Moab har varit lätt från sin ungdom

och han har satt sig [som vin] på botten

och inte blivit tömd från kärl till kärl

– han har inte gått i fångenskap,

därför finns hans smak kvar hos honom

och hans doft har inte förändrats.

12Därför, se dagarna kommer,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

då jag ska sända till honom dem som plöjer (vänder upp)

och de ska plöja honom

och de ska tömma hans kärl

och bryta hans krukor i bitar.

13Och Moab ska skämmas för Kemosh

som Israels hus skämdes för Betel, deras tillförsikt.

14Hur säger ni: Vi är mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft),

stridsmän till striden?

15Moab är tillspillogivet och de har gått upp, in i hennes städer

och hennes utvalda unga män har gått ner till slakten,

förkunnar (säger, proklamerar) Konungen,

vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

16Katastrofen för Moab kommer nära

och hennes bedrövelse hastar mycket.

17Begråt (jämra er över) honom, alla ni som är runt omkring honom,

och alla ni som känner (är väl förtrogna med) hans namn.

Säg: ”Hur har inte den starka staven brutits,

den vackra spiran!”

18Du dotter som bor i Divon,

kom ner från din härlighet och sitt törstig,

för Moabs fördärvare har kommit emot dig,

han har brutit ner dina starka fästen.

19Aroers invånare,

stå vid vägen och se och skåda,

fråga honom som flyr och han som kommer undan.

Säg: ”Vad har hänt?”

20Moab måste skämmas, för det är nedbrutet,

jämra er och ropa,

berätta det i Arnon,

att Moab är fördärvat.

21Och domen har kommit till slättlandet,

till Cholon och till Jahetsa och över Mejfaat

22och över Divon och över Nevo

och över Beit-Divlatajim

23och över Kirjatajim och över Beit-Gamol

och över Beit-Meon

24och över Qeriot och över Botsra

och över alla städer i Moabs land, nära och långt borta.

25Moabs horn är avhugget

och dess arm är bruten,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). [Horn är en bild på styrka.]

26Gör honom drucken

för han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh)

och Moab ska vältra sig i sina spyor

och han ska även bli till åtlöje.

27För var inte Israel ett åtlöje för dig?

Blev han funnen bland tjuvar?

För så ofta som du talade om honom

skakade du ditt huvud.

28Och ni som bor i Moab,

lämna städerna och bo bland klipporna

och var som duvor

som bygger sina bon vid hålets öppning (mun).

29Vi har hört om Moabs stolthet,

han är mycket stolt,

hans upphöjdhet och hans stolthet

och hans högmod och hans hjärtas höghet.

30Jag känner (är väl förtrogen med) hans arrogans, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), den är illa grundad, hans förhävelse har inte fört med sig något välgrundat.

31Därför ska jag jämra mig över Moab;

ja, jag ska ropa för hela Moab,

för Qir-Cheres män [staden förknippas ofta med Moabs antika huvudstad; betyder ”mur av lerskärvor”] ska mitt hjärta stöna.

32Mer än Jaazers gråt ska jag gråta för dig,

Sivmas vin,

dina grenar nådde över havet,

de sträckte sig över Jaazers hav.

Över din sommarskörd

och över din vingård har fördärvaren fallit.

33Och glädje och fröjd har tagits bort

från dina fruktbärande fält och från Moabs land

och jag har låtit vinet sina från dina vinpressar,

ingen ska trampa med rop,

ropen ska inte vara några rop.

[Man brukade trampa druvorna i vinpressen under taktfasta rop och ibland med rytmiska sånger, då det var vanligt att man stod tillsammans i vinpressen och höll en jämn gemensam takt i trampandet.]

34Från Cheshbons rop till Elale till Ahat

har du hävt upp din röst,

från Tsoar till Choronajim,

en treårig kviga, även Nimrims vatten ska bli öde.

35Och jag ska göra slut i Moab,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

på honom som offrar på höga platser

och honom som offrar till sina gudar.

36Därför jämrar sig mitt hjärta för Moab

som flöjter,

och mitt hjärta jämrar sig

som en flöjt för Qir-Cheres män [i Moab],

eftersom hans överflöd har gått till spillo.

37Alla huvuden är kala

och alla skägg avklippta,

alla händer är fårade

och över höfterna är säcktyg.

38På alla Moabs hustak

och på dess öppna platser (torg) – överallt klagan,

för jag har krossat Moab som ett kärl

som saknar skönhet,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

39Hur nedbruten är han inte! De jämrar sig!

Hur har inte Moab visat ryggen med skam.

Så ska Moab bli ett hån

och en förfäran för alla runtomkring honom.

40Så säger Herren (Jahveh):

Se han ska hovra som en örn

och ska sprida ut sina vingar mot Moab.

41Städerna är tagna

och bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] är belägrade,

och hjärtat hos Moabs mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)

ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.

42Och Moab ska upphöra att vara ett folk

eftersom han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh).

43Skräck och avgrund, en snara är över er (ordagrant: dig), Moabs invånare,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

44Han som flyr för skräcken

ska falla i avgrunden

och han som tar sig upp ur avgrunden

ska fångas av snaran,

för jag ska föra den över henne,

över Moab ditt besökelseår (räkenskapets/hemsökelsens år),

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

45I Cheshbons skugga

står flyktingarna utan styrka,

för en eld har gått fram från Cheshbon,

och en flamma från Sichons mitt

och den slukar Moabs hörn

och kronan på huvudet på de stormande.

46Ve dig Moab!

Kemosh folk är upplöst,

för dina söner är bortförda fångar

och dina döttrar är i fångenskap.

47Men jag ska vända Moabs fångar

vid dagarnas slut (i kommande dagar),

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Till hit är Moabs dom.