Jesaja 63 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

[Profeten öppnar med frågan om vem det är som plötsligt står framför honom från staden Botsra i Edom, se Jes 34:6. Jesaja får nu se Herren som en stridsman som återvänder till Sion, se Jes 63:2, 3; Nah 2:3; Upp 19:13.]

1Vem är det som kommer från Edom [söder om Döda havet]

med högröda kläder från Botsra [betyder: fårfålla/fästning; en stad i Edom]?

Denne som är magnifik i sin dräkt,

ståtlig i sin storhet och styrka?

Det är jag, som talar i rättfärdighet,

mäktig att frälsa.

2Varför är din dräkt röd

och varför ser din klädnad ut som att den varit nedtrampad i vinpressen?

3Jag ensam har trampat min vinpress [Joel 3:13; Klag 1:15; Upp 14:18-20]

och av folket var det ingen som var med mig.

Jag trampade dem i min vrede,

ja, jag trampade dem i min vrede

och i mitt raseri förtrampade jag dem.

Blodet från deras hjärtan stänkte mot min klädnad

så att jag sölade ner hela min dräkt.

4Hämndens dag som var i mitt hjärta

och året för min återlösning har kommit.

5Jag tittade (sökte, letade) men där fanns ingen till hjälp

och jag förvånades över att det inte fanns någon som stödde mig.

Därför har min egen arm gett mig frälsning

och mitt raseri har understött mig.

6Jag trampade ner folken i min vrede

och gjorde dem druckna med mitt raseri

och jag utgöt deras hjärtans blod (livsande) över jorden.

7Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet),

Herrens lovprisning [pluralis],

över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss

och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem,

riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed).

[Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.]

8För han säger: Sannerligen, de är mitt folk,

barn (söner) som inte ska behandlas falskt;

så blev han deras frälsare.

9I all deras plåga var han plågad

och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.

I sin kärlek och i sitt medlidande återlöste han dem

och han lyfte upp dem och bar dem

alla deras dagar för evigt.

[Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som dolde hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]

10Men de gjorde uppror

och bedrövade hans helige Ande,

därför vändes han till att bli deras fiende,

han själv stred mot dem.

11Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,

Moses dagar.

Var är han som drog upp dem ur havet

med herdarna över hans hjord?

Var är han som placerade

sin helige Ande i deras mitt?

12Vad fick hans härliga arm

att vandra vid Moses högra hand?

Som delade vattnet framför dem,

för att ge honom ett evigt namn?

13Som ledde dem genom djupen,

som en häst i vildmarken, utan att snubbla?

14Som boskapen som går ner till dalen,

får Herrens (Jahvehs) Ande dem att vila.

Så ledde du ditt folk,

för att göra ditt namn ärat.

15Se ner från himlarna och skåda

från din heliga och majestätiska boning.

Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar,

ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim)? Den undanhålls för mig.

16För du är vår Fader,

för Abraham kände oss inte

och Israel hyllade oss inte.

Du, Herre (Jahveh), är vår Fader,

vår Återlösare från evighet är ditt namn.

17Herre (Jahveh), varför får du oss att ta fel på dina vägar

och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?

Kom tillbaka för dina tjänares skull,

för din arvedels stammars skull. [Kan syfta på folket eller landet.]

18För en kort tid fördrevs ditt heliga folk [alt. översättning: För en kort tid ägde ditt heliga folk det],

våra vedersakare trampade ned din helgedom.

19Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat,

som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.