Jesaja 5 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

Israel – Herrens vingård [Gud liknar ofta Israel vid en vingård, se Jes 3:14; Ps 80:8-18; Jer 2:21; 12:10; Hes 15:6-8; Hos 10:1. Det är en välkänd metafor som även Jesus använder sig av, se Matt 20:1; 21:33.]

1Låt mig sjunga till min älskade (kära vän – hebr. jadid),

en sång till min älskling (hebr. dod) och hans vingård.

Min älskade (hebr. jadid) har en vingård

på ett bördigt berg.

2Han har grävt den

och gjort fritt från stenar

och byggt ett torn i dess mitt

och även huggit ut ett kar (vinpress) där.

Och han förväntade sig att den skulle bära goda druvor,

men den bar vilddruvor [värdelösa druvor].

3Och nu, ni Jerusalems invånare och Juda män,

döm – jag ber er – mellan mig och min vingård.

4Vad mer hade kunnat göras för min vingård,

som jag inte har gjort?

Varför, när jag förväntade att den skulle bära goda druvor,

bar den vilddruvor [värdelösa druvor]?

5Jag ska berätta för dig

vad jag ska göra med min vingård.

Jag ska ta bort dess häck

och den ska bli slukad,

jag ska bryta ner dess mur

och den ska bli nedtrampad.

6Och jag ska lägga den öde,

den ska inte bli beskuren (vinstockarna ska inte skötas om) eller hackad (jorden ska inte bearbetas),

utan det ska komma upp tistlar och törnen.

Jag ska även befalla molnen

att inte regna något regn över den.

7För Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) vingård

är Israels hus,

och Juda män

är hans älskade plantering (som han finner behag i).

Och han sökte efter (väntade på, förväntade) rätt (hebr. mishpat),

men fann blodsutgjutelse (våldsdåd – hebr. mispach),

[han sökte] efter rättfärdighet (hebr. tsedaqah),

men fann ramaskri (rop i nöd/smärta – hebr. tseaqa).

[Versen inleds med en kiastisk struktur som ramas in av vingård och plantering. Sedan följer två par med ord som låter snarlikt på hebreiskan men har motsatt betydelse. Resten av kapitlet består av sex verop som avslutar denna sektion.]

Första veropet

8Ve dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,

som lägger fält till fält,

till dess det inte finns mer utrymme,

och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet.

[Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se 3 Mos 25; 4 Mos 26:55. Se även 1 Kung 21:1-3; Mika 2:2. Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.]

9I mitt öra... [hör jag] Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Med säkerhet ska många hus bli öde,

även stora och fina (hus) ska sakna någon som bor i det.

10För en vingård på 10 plogland [ca 10 tunnland] ska ge en bat [ca 30 liter]

och en chomer med säd [den vikt en åsna kunde bära] ska ge en efa [22-36 liter].

[Den exakta storleken på tio plogland är okänd, men troligtvis är det så stor yta som 10 par oxar hann plöja på en dag. Det kan motsvara den gamla nordiska ytenheten tunnland (som motsvarar den åkeryta som besåddes med en tunna utsäde). Hebr. chamor är åsna, och en chomer den vikt som en åsna kunde bära. I båda fallen är det väldigt dålig avkastning på skörden, bara 10%.]

Andra veropet

11Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen,

för att de ska kunna få en stark dryck,

som stannar uppe sent

till dess vinet gör dem upphetsade (berusade). [Ords 23:30]

12Och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) och nevel-lyra (hebr. nevel), tamburin och flöjt

och vin finns på deras fester,

men de beaktar (räknar) inte (med) Herrens (Jahvehs) gärningar,

inte heller besinnar de vad han gör med sin hand.

13Därför har mitt folk gått i fångenskap,

i brist på kunskap (intim förståelse),

och deras ärbara män svälter

och skarorna (de många) är drabbade av törst.

14Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit)

och öppnat sin mun på vid gavel,

och ner går deras stolthet och tumult och kalabalik (massor, skaror, rikedomar – hebr. hamona)

och han som triumferar ibland dem.

15Och människan är nedböjd

och mannen är ödmjukad

och ögonen på de högdragna är ödmjukade.

16Men Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är upphöjd i rätt,

och Gud (El), den Helige, är helig i rättfärdighet.

17Då ska lamm beta som om de var på sina betesmarker,

och på de fetas övergivna platser ska vandraren äta.

Tredje veropet

18Ve dem som drar överträdelser med linor av fåfänga (svek)

och synd som om det var ett vagnsrep.

19De säger: ”Låt honom skynda sig,

låt honom göra sitt arbete med hast,

så att vi ser det,

och låt rådsluten från Israels Helige komma nära,

så att vi får kännedom (kunskap) om det.”

Fjärde veropet

20Ve dem som kallar ont gott,

och gott ont.

Som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) mörker till ljus,

och ljus till mörker,

som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) bittert till sött

och sött till bittert.

Femte veropet

21Ve dem som är visa i sina egna ögon

och anser sig själva kloka [att de är intelligenta, kan urskilja och förstå].

Sjätte och sista veropet

22Ve dem som är stora vindrickare,

och stridsmän som blandar till starka drycker,

23som rättfärdigar den onde för en muta

och tar bort (vränger) rätten från den rättfärdige.

24Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset)

och som agnarna slukas i flammorna,

så ska deras rot bli rutten

och deras blomning ska flyga bort som damm (gå upp i rök),

eftersom de har förkastat Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots)

undervisning (hebr. Torah) och föraktat Israels Heliges löftesord.

25Därför är Herrens (Jahvehs) vrede upptänd mot hans folk

och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.

Och bergen skakar

och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator.

För allt detta är hans vrede inte bortvänd

utan han sträcker fortfarande ut sin hand.

[Frasen återkommer senare, se Jes 9:12, 17, 21; 10:4.]

26Han ska lyfta upp ett baner för folken i fjärran,

och han ska väsa mot dem från jordens ändar (yttersta gräns),

och se, de ska komma med hast.

27Ingen av dem ska bli trött eller stappla,

ingen ska slumra eller sova,

inte heller ska någons gördel lossna från höften,

ingen rem på en sandal ska gå sönder,

28 [på dem] vars pilar är skarpa

och alla bågar spända,

deras hästars hovar ska räknas som flinta,

och deras vagnshjul som en virvelvind.

29Deras rytande ska vara som ett lejons,

de ska ryta som unga lejon,

ja, de ska ryta och ta byte och bära bort det i säkerhet,

och det ska inte finnas någon att befria.

30Och de ska ryta mot dem på den dagen

som rytandet av havet,

och om någon ser på landet,

ska de se mörker och ångest,

och ljuset är mörkt i dess sky.