Jeremia 6 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

Jerusalem belägrat

1Sök skydd, Benjamins söner,

[fly] bort från Jerusalems mitt!

Och blås shofar i Tekoa [16 km söder om Jerusalem]

och lyft upp en varningssignal (tänd en fyrbåk) över Beit-Kerem [6 km söder om Jerusalem],

eftersom ondska blickar ut [hotar] från norr [Babylon]

med stor förödelse.

2Den attraktiva (behagliga, vackra) och eftergivna (känsliga, ömtåliga)

ska jag hugga av, dottern Sion.

3Herdarna med sina hjordar kommer till henne,

de slår ner sina tält runt omkring henne,

var man betar vid sin hand.

4Förbered en strid mot henne,

stig upp och låt oss gå upp vid middagstid.

Ve till oss, för dagen avtar,

eftermiddagens skuggor blir längre.

5Stig upp och låt oss gå upp på natten

och låt oss ödelägga hennes palats.

6Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så:

Hugg ner hennes träd

och kasta upp en belägringsvall mot Jerusalem.

Detta är staden som ska straffas,

överallt finns förtryck i hennes mitt.

7Som en cistern svallar med sitt vatten,

så svallar hon med ondska.

Våld och fördärv hörs i henne.

Framför mig är sjukdom och sår.

8Låt dig tillrättavisas, Jerusalem,

för att inte min själ ska bli avskärmad från dig,

för att jag inte ska göra dig öde,

ett land utan invånare.

9Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Man ska verkligen samla

som druvor kvarlevan av Israel.

Vänd din hand som en druvplockare

över skotten (de nya grenarna).

10Till vem ska jag tala och ge varning

så att de lyssnar?

Se, deras öra är trögt (stängt)

och de kan inte vara uppmärksamma.

Se, Herrens (Jahvehs) ord har blivit till dem en förebråelse,

de har inget behag (kärlek till, glädje) i det.

11Därför är jag fylld av Herrens (Jahvehs) vrede,

jag är trött på hålla igen,

häll ut den över dibarnen på gatan

och över samlingen av unga män,

eftersom även mannen med sin hustru ska bli fångad,

den gamle med den som är full av dagar (har fyllt sina dagars mått).

12Och deras hus ska överlämnas till andra,

tillsammans med deras fält och deras hustrur,

för jag ska sträcka ut min hand över landets invånare,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

13Eftersom från den minste av dem till den störste av dem

är alla giriga efter vinning,

och från profeten till prästen

ägnar sig alla åt lögn (falskhet).

14Och de har helat mitt folks skada lätt (inte tagit den på allvar) och sagt:

Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),

men där finns ingen frid (shalom).

15De ska skämmas eftersom de har gjort det avskyvärda,

men de skäms inte,

de vet inte hur man rodnar.

Därför ska de falla bland dem som faller,

på den tiden, då jag straffar dem som ska snubbla,

säger Herren (Jahveh).

16Så säger Herren (Jahveh):

Stå vid vägarna

och se och fråga efter de gamla stigarna,

där den goda vägen är, och vandra på den

och ni ska finna vila för era själar.

Men de säger: ”Vi vill inte vandra på den.”

17Och jag har satt väktare över er:

Var uppmärksamma på shofarens röst.

Men de säger:

”Vi vill inte vara uppmärksamma.”

18Därför lyssna, folkslag,

och vet, församling,

vem som är emot dem.

19Hör, jord!

Se, jag ska föra ondska över detta folk,

frukten av deras tankar

eftersom de inte har varit uppmärksamma

på mina ord

och på min undervisning.

De har förkastat den.

20Till vilken nytta är för mig rökelsen som kommer från Sheva

och den söta vassen från avlägsna länder?

Era brännoffer ger ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratson),

och era offer behagar mig inte.

21Därför, så säger Herren (Jahveh):

Se, jag ska lägga snubbelstenar framför detta folk

och fäderna och sönerna tillsammans ska snubbla på dem,

grannen och hans vän, och de ska förgås.

22Så säger Herren (Jahveh):

Se, ett folk kommer från norr

och ett stort folkslag ska resas upp från jordens yttersta hörn.

23De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon)

de är grymma och utan förbarmande.

Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst,

rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jfr Jer 50:41-42 där samma ord riktas mot Babylon.]

24Vi har hört ryktet om det [folket från norr],

våra händer blir svaga,

ångest har tagit sitt grepp om oss

och smärta som hos en födande kvinna.

25Vandra inte ut på fältet

och gå inte på vägen,

eftersom fiendens svärd är där,

skräck på alla sidor.

26Dotter mitt folk [dyrt älskat som en dotter, jfr Jer 4:11],

omgjorda dig med säcktyg och rulla dig i aska.

Sörj som för den ende sonen,

den allra bittraste klagan,

eftersom fördärvaren plötsligt

har kommit över oss.

27En proberare (en som utvärderar metaller; ett torn – hebr. bachon)

har jag gett bland mitt folk,

ett fäste,

och du ska pröva (hebr. bachan) deras vägar.

[En proberare prövar metaller och bestämmer deras kvalité, om de håller måttet och kan godkännas. En annan vokalisering ger också betydelsen ”torn”. Ordet har samma rot som verbet pröva. Substantivet proberare används endast här, verbet pröva används 29 gånger.]

28Alla är giriga upprorsmakare, går omkring med skvaller, de är koppar och järn. Alla agerar bedrägligt.

29Bälgarna arbetar (blåser) frenetiskt

för att elden ska kunna rena blyet,

men gjutaren arbetar fåfängt,

ondskan separeras (avskiljs) inte.

30Föraktat silver ska man kalla dem,

eftersom Herren (Jahveh) har förskjutit dem.