Psaltaren 125 - Swedish Core Bible - expanded（SKB）

Psalm 125 – Som Sions berg [Detta är den sjätte av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:

1. Förtröstan på Guds beskydd, vers 1-2

2. Övergång från förtröstan till bön, vers 3

3. Övergång från bön till att uttala frid över Israel, vers 4-5]

1En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahveh)

är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]

som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.

2Som bergen omger Jerusalem,

så omger Herren sitt folk både nu och för evigt.

[Vers 1-2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judeens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]

3För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila

över de rättfärdigas land

med mindre än att de rättfärdiga

sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).

4Gör gott, Herre (Jahveh), mot de goda

och mot dem som har uppriktiga (upprätta, stående) hjärtan.

5Men de som viker av på slingriga omvägar (krokiga vägar)

ska Herren (Jahveh) leda bort med dem som gör det onda.

Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.