Johannesevangeliet 11 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

1 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (

2Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.«

11Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med för att dö med honom.«

17När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven.

18Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg,

19och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern.

20När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma.

21Marta sade till Jesus: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.

22Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.«

23Jesus sade: »Din bror kommer att uppstå.«

24När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta,

34och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.«

35Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen.

39Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.«

40Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?«

41De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.

42Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.«

49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: »Ni förstår ingenting.

50Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket,

52Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar.

55Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.

56De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: »Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?«

57Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.