1 Nu samlade kung Salomo de äldste i Israel och stamhövdingarna, överhuvudena för de olika familjerna i Israel. Han kallade dem till sig i Jerusalem för att hämta upp Herrens förbundsark från Davids stad, Sion.
2Och alla israeliterna samlades inför kung Salomo under högtiden i månaden etanim, som är den sjunde månaden.
3När alla de äldste hade kommit lyfte prästerna arken
4och bar upp den tillsammans med uppenbarelsetältet och alla de heliga föremålen i tältet. Allt detta bars av prästerna och leviterna.
5Kung Salomo och hela Israels menighet, som var samlad hos honom, stod framför arken och offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas.
6Prästerna förde in Herrens förbundsark till dess plats i tempelkoret, det allra heligaste, under kerubernas vingar.
7Keruberna hade nämligen vingarna utbredda över den plats där arken stod, så att både arken och dess bärstänger skyldes av keruberna.
8Bärstängerna var så långa att deras ändar syntes från det heliga framför koret, men de var inte synliga utifrån. De finns där ännu i denna dag.
9I arken fanns ingenting annat än de två stentavlorna som Mose hade lagt dit vid Horeb, då Herren slöt förbund med israeliterna sedan de dragit ut ur Egypten.
10När prästerna lämnade helgedomen fyllde molnet Herrens hus,
11så att de inte kunde förrätta sin tjänst: Herrens härlighet uppfyllde templet.
12Då sade Salomo:
»Solen har Herren fäst på himlen,
själv har han valt att bo i töcknet.
13Jag har byggt dig en furstlig boning,
ett hus där du evigt skall trona.«
Salomo talar till folket14 Alltsedan jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag inte bland Israels stammar utvalt någon stad för att i den bygga ett hus, där mitt namn skulle vara, och jag har inte utvalt någon man att vara furste över mitt folk Israel. Men nu har jag utvalt Jerusalem för att mitt namn skall vara där, och jag har utvalt David att härska över mitt folk Israel. –
17Min far David hade föresatt sig att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn,
18men Herren sade till honom: Din föresats att bygga ett hus åt mitt namn är god.
19Men det skall inte bli du som bygger huset utan din son, den son som skall födas åt dig. Han skall bygga huset åt mitt namn. –
20Och Herren lät sitt ord gå i fullbordan: jag efterträdde min far David på Israels tron, så som Herren hade lovat, och jag byggde huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
21Där inne har jag ställt i ordning en plats för arken, som innehåller stadgarna till det förbund som Herren slöt med våra fäder när han förde dem ut ur Egypten.«
Salomos bön22Inför de församlade israeliterna trädde Salomo fram till Herrens altare. Han sträckte händerna mot himlen
23och sade: »Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar.
24Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David, du har i dag med din hand fullbordat det som du med din mun har lovat.
25Uppfyll också, Herre, Israels Gud, detta som du har lovat din tjänare David, min far: att han aldrig skall sakna en ättling som sitter inför dig på Israels tron, om bara hans efterkommande vaktar på sina steg och vandrar dina vägar, så som han själv gjorde.
26Låt alltså ditt löfte till din tjänare David, min far, gå i uppfyllelse, du Israels Gud!
27 och låt din blick natt och dag vila på detta hus, den plats om vilken du sagt: Här skall mitt namn vara. – Hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats.
30Hör din tjänare och ditt folk Israel då de åkallar dig, vända mot denna plats; må du själv lyssna på dem i himlen, där du tronar. Hör dem och förlåt!
31 Om himlen är stängd och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de sedan ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och omvänder sig från sin synd när du tuktar dem,
36lyssna då i himlen och förlåt din tjänare och ditt folk Israel deras synd. Lär dem den rätta vägen som de skall vandra, och låt regnet falla över ditt land, som du har gett ditt folk som egendom.
37Om det blir hungersnöd i landet eller pest, om rost och sot härjar eller gräshoppor och larver, om fienden belägrar någon av städerna, ja, vilken sjukdom eller plåga det än är,
38och vilken bön och åkallan som vem det vara må i ditt folk Israel än uppsänder – var och en känner bäst den plåga som trycker honom – om han då sträcker händerna i bön mot detta hus,
39Den dagen helgade kungen den mellersta delen av förgården framför Herrens hus; där frambar han brännoffren och matoffren och fettstyckena från gemenskapsoffren. Kopparaltaret som stod inför Herren var nämligen för litet för att rymma alla brännoffren och matoffren och fettstyckena från gemenskapsoffren.
65 Sedan firade Salomo högtiden tillsammans med hela Israel, en stor skara från hela landet, ända från Levo-Hamat till Egyptens gränsflod; de firade högtiden inför Herren, vår Gud, i huset som Salomo byggt, och de åt och drack och var glada inför Herren, vår Gud, i sju dagar.
66På åttonde dagen fick folket bryta upp; de hyllade kungen och drog sedan hem, glada och tacksamma över allt det goda som Herren hade gjort mot sin tjänare David och sitt folk Israel.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
