1 Ariel, Ariel, ve dig,
stad som David belägrade!
Foga år till år,
låt högtid följa på högtid!
2Jag skall gå till storms mot Ariel,
och där skall bli gråt och jämmer.
Ariel blir min altarhärd.
3 Jag skall som David belägra dig,
omringa dig med belägringstorn
och kasta upp vallar mot dig.
4Krälande i stoftet talar du då,
dina ord är en viskning ur gruset.
Spöklikt hörs din röst från jorden,
ur gruset stönar du fram dina ord.
5 Stoft blir då hela din sturska hop,
agnar i vinden hopen av våldsmän.
Snabbt och plötsligt skall det ske:
6Herren Sebaot skall själv gripa in mot staden
med dunder och dån och larm,
med piskande storm och förtärande eld.
7Men som en dröm, en syn om natten,
blir då hela den hop av folk
som dragit i strid mot Ariel,
alla belägringstorn och vallar
och de som gått till storms mot staden.
8Som när den hungrige drömmer att han äter
men vaknar och känner att magen är tom,
som när den törstige drömmer att han dricker
men vaknar matt och med torr strupe,
så skall det bli med hela den hop av folk
som drog i strid mot Sions berg.
9Förstummas av häpnad!
Famla i blindo,
druckna, fast inte av vin,
raglande, fast inte av öl!
10 Ni vänder allting upp och ner!
Är leran jämställd med krukmakaren?
Skall verket säga om mästaren:
»Han har inte gjort mig«?
Skall det som formats av lera
säga om honom som formade det:
»Han kan ingenting«?
Den kommande förvandlingen17 Snart, om en liten tid,
skall Libanon bli till en trädgård
och trädgårdar räknas som skog.
18 När han – hans barn – ser vad jag utför bland dem
skall de hålla mitt namn heligt.
Jakobs Helige skall de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24De förvillade skall få insikt,
de missnöjda lära sig en läxa.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
