1Ve de säkra på Sion,
de trygga på Samarias berg,
gräddan av det främsta folket,
dessa som israeliterna tyr sig till!
2 Far bort till Kalne och betrakta dess öde,
fortsätt till Stora Hamat,
far ner till Gat i Filisteen:
är ni bättre än dessa riken,
är ert område större än deras?
3 Ni skrålar till harpa
och diktar allsköns sånger som David,
6 ni dricker ert vin ur offerskålar
och smörjer er med finaste olja,
men Josefs undergång bekymrar er inte.
7Därför skall ni gå främst i fångtransporten,
då blir det slut på svirarnas skrål.
8 Herren Gud har svurit vid sig själv:
Jag avskyr Jakobs stolthet,
jag hatar dess borgar,
jag skall prisge denna stad och allt som finns i den.
9Även om det skulle finnas tio överlevande i ett och samma hus, så måste de dö.
10Endast några få skall bli kvar för att bära ut de döda ur huset. Och om någon säger till en som är inne i huset: »Är det någon mera där?« och får till svar: »Ingen!« så skall han säga: »Tyst!« Ty Herrens namn får inte nämnas.
11Se, när Herren befaller
slås de stora husen i spillror
och de små blir till grus.
12 Inte springer hästar över klippor,
inte plöjer man havet med oxar,
men ni förvandlar rätten till gift
och gör rättvisans frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo Devar
och skryter: »Har vi inte av egen kraft
erövrat Karnajim?«
14 Men nu, israeliter, bådar jag upp ett folk mot er, säger Herren, härskarornas Gud, ett folk som skall ansätta er från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
