1 Till och med hägern i skyn
vet sin bestämda tid,
turturduvan och svalan
vet när de skall återvända.
Men mitt folk känner inte till
vad Herren kräver.
8 Hur kan ni säga: »Vi är visa,
hos oss finns Herrens lag.«
Ja, men förgäves har pennan präntat,
förgäves skrivarna!
9 De visa står där med skam,
skräckslagna fångas de i snaran.
De har förkastat Herrens ord
– vad är det för slags vishet?
10 När jag vill skörda dem, säger Herren,
bär vinstocken inga druvor,
fikonträdet ingen frukt,
bladen har vissnat.
14 Från Dan hörs hans hästar gnägga,
när hans hingstar frustar
darrar hela landet.
De kommer, de slukar
landet och allt vad där finns,
städerna och alla som bor i dem.
17Se, jag sänder ormar mot er,
giftiga ormar,
som ingen besvärjelse hjälper mot.
De skall bita er, säger Herren.
Profetens klagan över folkets ondska18Obotlig är min smärta,
mitt hjärta är tungt.
19Hör hur mitt arma folk
ropar från fjärran land:
»Är inte Herren på Sion?
Är inte Konungen där?«
Varför väckte de min vrede med sina bildstoder,
med sina främmande beläten?
20Skörden är över, sommaren förbi,
men vi blev inte räddade.
21Jag är förkrossad för att mitt folk är krossat,
jag är mörk av sorg, skräcken har gripit mig.
22 Finns ingen balsam i Gilead,
finns ingen läkare där?
Varför läker inte såren
hos mitt arma folk?
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
