Andra Moseboken 9 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

Den femte plågan: boskapspest

1Herren sade till Mose: »Gå till farao och säg: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig.

2Om du vägrar och fortsätter att hålla dem kvar

3skall Herren låta en svår pest drabba din boskap på fälten: hästar, åsnor, kameler, kor och får.

4Men Herren skall göra skillnad på Israels boskap och Egyptens; inget av israeliternas djur skall dö.

5Herren har fastställt tiden och sagt att han i morgon skall låta detta ske i landet.«

6Nästa dag gjorde Herren som han hade sagt: all boskap dog för egypterna, men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur.

7När farao hörde efter fick han veta att inte ett enda av israeliternas djur hade dött. Men farao var omedgörlig och släppte inte folket.

Den sjätte plågan: bölder

8Herren sade till Mose och Aron: »Ni skall ta händerna fulla med sot från en smältugn, och Mose skall kasta upp det i luften mitt framför farao.

9Sotet skall falla som damm över hela Egypten och variga bölder skall slå upp på människor och boskap i hela landet.«

10Då tog de sot från smältugnen och gick till farao, och Mose kastade upp sotet i luften och variga bölder slog upp på människor och boskap.

11Siarprästerna kunde inte stiga fram inför Mose, eftersom de hade drabbats av bölder liksom alla andra egypter.

12Men Herren gjorde farao hård och obeveklig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt till Mose.

Den sjunde plågan: hagel

13Herren sade till Mose: »Gå i morgon bitti till farao och säg: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig.

14Denna gång skall jag låta mina plågor drabba dig själv och dina hovmän och ditt folk, och då skall du inse att ingen på jorden är som jag.

15Jag kunde redan nu ha lyft min hand och slagit dig och ditt folk med pest, och du hade blivit utplånad från jorden.

16men vetet och emmern, som mognar senare, blev inte förstörda.

33Mose lämnade farao och gick ut ur staden och lyfte sina händer i bön till Herren. Då slutade det att åska och hagla, och hällregnet upphörde.

34Men när farao såg att regnet och haglet och åskan var över framhärdade han i sin synd och gjorde sig hård, både han och hans hovmän.

35Farao var obeveklig: han släppte inte israeliterna, alldeles som Herren hade sagt genom Mose.