1 När de drabbades av törst åkallade de dig, och de fick vatten ur den branta klippan; ur den hårda stenen kom bot mot törsten.
5som vedergällning för påbudet att barnen skulle dö. De rättfärdiga gav du i stället vatten i överflöd där de minst kunde hoppas det.
8Men med törsten hade du först gett dem en föreställning om hur du hade straffat deras motståndare.
9för dem var plågan lika stor när folket dragit bort som när det var hos dem.
12Det var en dubbel vånda som drabbade dem: de måste jämra sig på nytt vid minnet av det som varit.
13Ty när de fick höra att det som pinat dem själva hade blivit de andra till hjälp, kände de Herrens närvaro.
14I sin orättfärdighet hade de tänkt dåraktiga tankar och förts vilse av dem; de hade dyrkat förnuftslösa reptiler och andra simpla djur. Därför sände du en mängd förnuftslösa varelser att straffa dem,
162~Mack 4:26+för att de skulle lära sig att det som brukas till synd, det skall också brukas till straff.
172~Kung 2:24; 17:25; Vish 12:9Det hade inte varit svårt för dig, som förmår allt och som har skapat världen ur formlös materia, att skicka horder av björnar mot dem, eller rasande lejon,
18eller att skapa nya, vildsinta djur som aldrig setts förut, djur med andedräkt av sprutande eld eller av dånande, framvällande rök, eller med ögon ur vilka fasansfulla blixtar ljungade,
19djur som inte behövt gå till anfall för att förgöra dem utan kunnat skrämma ihjäl dem med sin blotta åsyn.
20Också utan allt sådant hade du kunnat låta dem falla för en enda vindfläkt, förföljda av din rättvisa och skingrade av din krafts ande. Men dina beslut tar alltid hänsyn till mått och antal och vikt.
21Att använda din väldiga kraft står dig alltid fritt – vem kan hålla stånd mot din starka arm?
22Jes 40:15Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden.
232~Mos 34:6; Ps 103:8–14; Hes 18:23; Jon 4:10 f.; Rom 2:4+Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människornas synder, för att de skall omvända sig.
24Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade.
25Hur skulle något ha kunnat bestå mot din vilja? Hur hade det kunnat bevaras om det inte hade kallats till liv av dig?
26Du skonar allt därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande,
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
