1Då Davids liv närmade sig slutet gav han sin son Salomo dessa anvisningar:
2»Jag går nu den väg allt levande måste vandra. Var stark och visa dig som en man.
3Du vet hur Joav, Serujas son, handlade mot mig och hur han handlade mot de två överbefälhavarna i Israel, Avner, Ners son, och Amasa, Jeters son, då han dödade dem och i fred hämnades blod som flutit i krig. Med oskyldigt blod fläckade han bältet om min midja och sandalerna på mina fötter.
6Handla nu som din klokhet bjuder dig och se till att han inte får en lång levnad och dör i frid.
7Salomo svarade: »Varför begär du bara Avishag åt Adonia? Varför inte också kungamakten – han är ju min äldre bror och har prästen Evjatar och Joav, Serujas son, på sin sida.«
23Och kung Salomo svor vid Herren: »Gud må straffa mig, nu och framgent, om inte denna begäran skall kosta Adonia livet.
24Så sant Herren lever, han som har insatt mig till kung och gett mig min far Davids tron och som har upprättat åt mig det kungahus han utlovat, redan i dag skall Adonia dö.«
25Kung Salomo skickade Benaja, Jojadas son, och lät honom hugga ner Adonia.
Evjatar förvisas, Joav dödas26 Till prästen Evjatar sade kungen: »Ge dig i väg till din egendom i Anatot. Du förtjänar döden, men nu kan jag inte döda dig, eftersom du har burit Herren Guds ark inför min far David och delat alla hans vedermödor.«
27Ryktet nådde Joav, som hade anslutit sig till Adonia – Absalom hade han däremot inte stött – och han flydde då till Herrens tält och grep tag om altarhornen.
29och det skall du veta, att den dag du gör det och går över Kidronbäcken, den dagen skall du straffas med döden, och skulden är din egen.«
38Shimi sade: »Ja, jag skall rätta mig efter min herre konungens villkor.« Han bodde därefter en tid i Jerusalem.
39Men när tre år hade gått rymde ett par av Shimis slavar till kung Akish i Gat, Maakas son. Då Shimi fick reda på att de var i Gat
40sadlade han genast sin åsna för att rida dit och leta rätt på dem hos Akish. Han kom till Gat och hämtade tillbaka slavarna därifrån.
41Salomo fick veta att Shimi gett sig av från Jerusalem till Gat men att han nu var tillbaka.
42Då kallade kungen honom till sig och frågade: »Lät jag dig inte svära vid Herren och gjorde jag inte klart för dig att den dag du gav dig av härifrån kunde du vara säker på att straffas med döden? Och du hade inget att invända.
43Varför har du då inte hållit eden inför Herren och den befallning jag gav dig?«
44Och han fortsatte: »Du vet med dig och inser själv hur mycket ont du gjorde min far David. Nu låter Herren din ondska falla tillbaka på dig själv.
45Men kung Salomo skall vara välsignad och Davids tron bestå inför Herren i alla tider.«
46Och kungen befallde Benaja, Jojadas son, att gå ut med Shimi och hugga ner honom.
Nu hade Salomo kungamakten säkert i sin hand.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
