1 [4] Kungens befallning hade nämligen blivit känd och omtalad i hela riket.
6[6] I staden Susa dödade judarna 500 man,
7[7] däribland Farsannestain, Delfon, Fasga,
8[8] Fardatha, Barea, Sarbacha,
9[9] Marmasim, Aroufaios, Arsaios och Zabouthaios,
10[10] e tio sönerna till bougajern Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. Dessutom plundrade de
11[11] den dagen, och antalet dödade i Susa inrapporterades till kungen.
12 [26] Därför fick dessa dagar namnet purim med tanke på lotterna, ty lotter heter purim på deras språk, och med tanke på de händelser som återges i denna skrift, på allt vad judarna fick gå igenom för den sakens skull och allt som sedan hände med dem.
27[27] Så förordnade Mordokaj, och judarna lät det bli tradition för sig själva och för sina efterkommande och för dem som slutit sig till dem. De kommer aldrig att överge det bruket,
28[28] utan dessa dagar utgör en minneshögtid som firas i släktled efter släktled i varje stad, i varje familj och i varje land. Dessa purimdagar skall högtidlighållas i all framtid, och minnet av dem kommer aldrig att slockna bland kommande släkten.
29 [29] Drottning Ester, Amminadavs dotter, och juden Mordokaj skrev ner allt vad de hade gjort och sände ut det brev som stadfäste purimfesten.
30[30] Mordokaj och drottning Ester förordnade även detta på eget initiativ och genomförde sin vilja på eget ansvar.
31[31] Detta fastställde Ester för all framtid, och hennes ord skrevs ner för att räddas undan glömskan.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
