Första Moseboken 32 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

Jakob bereder sig att möta Esau

1Jakob fortsatte sin färd, och plötsligt råkade Guds änglar på honom.

2När Jakob såg dem sade han: »Detta är Guds skara«, och han kallade platsen Machanajim.

3 Jakob skickade budbärare i förväg till sin bror Esau i Seir, dvs. landet Edom,

4med detta uppdrag: »Säg till min herre Esau: Så säger din tjänare Jakob: Jag har varit hos Laban och bott där borta ända tills nu.

5Jag har fått kor, åsnor och får, slavar och slavinnor, och nu skickar jag bud för att underrätta dig, herre, i hopp om att vinna din välvilja.«

6Budbärarna kom tillbaka till Jakob och berättade: »Vi har varit hos din bror Esau, han är redan på väg mot dig med 400 man.«

7Då blev Jakob förskräckt och fylldes av oro. Han delade upp folket han hade med sig, liksom får och kor och kameler, i två skaror.

8Han tänkte: »Om Esau överfaller den ena, så kan den andra slippa undan.«

9Jakob bad: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och din släkt, så skall jag låta det gå dig väl.’

10Jag är inte värd alla dina välgärningar och all den trofasthet du har visat mig. Jag ägde inte mer än min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med dessa båda skaror.

11Rädda mig undan min bror Esau, jag fruktar att han annars kommer och slår ihjäl mig och de mina, både mödrarna och barnen.

12Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.

23Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom.

24Då sade han: »Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.«

29Jakob kallade platsen Penuel, »ty«, sade han, »jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv«.

31När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft.

32Detta är anledningen till att israeliterna ännu i denna dag inte äter nervsträngen över höftbenet: han slog Jakob på höftbenet, på höftnerven.