1Job sade:
2Hur länge skall ni plåga mig
och försöka krossa mig med era ord?
3Tio gånger om har ni skymfat mig,
utan att blygas kränker ni mig.
4Hade jag verkligen felat
skulle det vara min egen sak.
5Ni som nu mästrar mig
och vänder min förnedring mot mig,
6ni skall veta: Gud har gjort mig orätt,
han har kastat sitt nät över mig.
7Jag klagar över våldet men får inget svar,
jag ropar högt, men det finns ingen rättvisa.
8 Min andedräkt kväljer min hustru,
jag äcklar mina närmaste.
18Till och med barnen är vanvördiga,
tar jag till orda blir jag motsagd.
19Alla jag umgicks med visar sin avsky,
de jag har älskat vänder sig mot mig.
20 Huden stramar över mina knotor
[---].
21Skona mig, skona mig, ni som är mina vänner,
ty Guds hand har slagit mig.
22Varför förföljer ni mig, ni liksom Gud?
Tröttnar ni aldrig på att slita mig i stycken?
23Om ändå mina ord skrevs ner,
om de ändå sattes på pränt,
24 höggs in i klippan för alltid
med järnstift och bly!
25 Jag vet att min befriare lever
och till sist skall träda fram på jorden.
26 [---]
Här, med min kropp, vill jag skåda Gud,
27 Ni som säger: »Vi skall ansätta honom,
hos honom finns roten till det onda« –
29 Ps 58:12 frukta svärdet,
ty vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni skall veta: det finns en dom.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
