Jeremias brev 1 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

1a Avskrift av ett brev från Jeremia till de fångar som den babyloniske kungen skulle föra bort till Babylon, skrivet för att delge dem det budskap som Gud hade gett honom att framföra.

1 På grund av de synder som ni har begått mot Gud kommer ni nu att föras som fångar till Babylon av babyloniernas kung Nebukadnessar.

2När ni så har kommit till Babylon skall ni bli kvar där i många år, i sju generationers tid, men sedan skall jag låta er komma lyckligen därifrån.

3Om någon förbrutit sig mot kungen spärras palatset av sedan han förts dit för att avrättas, och på samma vis stänger prästerna till deras tempel med portar och lås och bommar för att de inte skall plundras av rövare.

18Åt gudarna tänder de fler lampor än åt sig själva, fast de inte kan se en enda.

19De är som bjälkar i ett hus, men deras så kallade hjärtan blir uppfrätta: småkryp ur jorden gnager sönder dem själva och deras kläder utan att de märker det.

20De blir svarta i ansiktet av röken i rummet.

21Fladdermöss och svalor och andra fåglar kommer flygande och sätter sig på deras kroppar och huvuden, och katterna också.

22Av detta kan ni förstå att de inte är gudar; frukta dem inte.

23 Förgyllningen som de är prydda med kan de inte få att blänka utan att någon putsar bort fläckarna. De märkte inte ens någonting när man göt dem.

24Till hur högt pris som helst har man köpt dessa bilder, som inte har någon ande.

25Och offren hanteras av kvinnor som är orena av blödning eller barnafödande. Då ni av detta måste förstå att de inte är gudar skall ni inte känna fruktan för dem.

29Hur skulle de kunna kallas gudar? Det är ju kvinnor som sätter fram offren åt dessa gudar av silver och guld och trä.

30De kan inte ge igen, vare sig man gör dem ont eller gott. De kan varken tillsätta en kung eller avsätta honom.

34Nej, i synnerhet inte då kaldeerna själva drar skam över dem: när de finner någon som är stum och inte kan tala tar de honom med sig och säger åt honom att kalla på Bel, som om Bel kunde höra det.

41Själva kan de inte komma till insikt och överge sina avgudar, det har de inte förstånd till.

42Kvinnorna sitter längs gatorna med snören knutna om sig och bränner kli som rökelse.

43När en förbipasserande har dragit i väg med någon av dem och legat med henne, hånar hon sin granne som inte blivit lika uppskattad och inte fått sitt snöre avslitet.

44Allt som har med dem att göra är bländverk – hur kan man då tro att de är gudar eller kalla dem för det?

45De är tillverkade av träsnidare och guldsmeder, och det blir aldrig något annat av dem än vad konstnärerna bestämmer.

46När nu tillverkarna själva har så kort livstid,

47hur skulle då deras alster kunna vara gudar? Det de har lämnat åt eftervärlden är skamliga bländverk.

48När krig och olyckor hotar börjar ju prästerna överlägga om var de skall gömma sig tillsammans med dem.

49Hur kan man då undgå att märka att de inte är gudar, när de inte kan rädda sig själva från vare sig krig eller andra olyckor?

50Eftersom de bara är av trä, förgyllda och försilvrade, kommer de en gång att avslöjas som bländverk. För alla folk och kungar skall det bli uppenbart att de inte är gudar utan människohänders verk, som inte har någon gudomlig kraft i sig.

51Vem kan då undgå att förstå att de inte är gudar?

52 Deras multnande purpurkläder och vittrande marmor säger er att de inte är gudar. Till sist kommer de att förtäras helt och hållet, och de blir en skam för hela landet.

72Bättre då att leva rättfärdigt utan avgudar; den som gör så skall aldrig nås av skammen.