1 Ve dem som drar ner till Egypten efter hjälp!
De sätter sin lit till hästar,
förtröstar på stridsvagnarnas mängd
och den väldiga hopen av vagnskämpar.
Till Israels Helige vänder de sig inte,
de söker inte Herrens hjälp.
2Han är den som är vis.
Han låter ofärden komma
och ändrar inte det han har sagt,
han griper in mot de ondas anhang
och mot dem som hjälper ogärningsmän.
3Egypterna är människor, inte gudar,
deras hästar är kött, inte ande.
När Herren lyfter sin hand
vacklar den som skulle hjälpa
och faller den som sökte hjälp.
Båda går under på samma gång.
4 Så sade Herren till mig:
Som lejonet morrande vakar över sitt byte
och inte skräms av ropen,
inte kryper ihop för skriken
när herdarnas uppbåd kommer,
så skall Herren Sebaot vara
när han stiger ner för att strida
mot Sions berg, mot Sions höjd.
5 Den de litade på förgås av skräck,
deras furstar flyr från fälttecknet.
Detta är ett ord från Herren,
han som har en eld på Sion,
en ugn i Jerusalem.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
