Första Mackabeerboken 3 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

Judas Mackabaios

1Mattathias son Judas, med tillnamnet Mackabaios, framträdde nu i sin fars ställe.

2Han fick stöd av alla sina bröder och av alla sin fars anhängare, och med glatt mod fortsatte de Israels krig.

3Han spred sitt folks berömmelse vida.

En väldig kämpe var han när han klädde sig i rustning

och fäste sina vapen vid bältet.

När han gick fram i strid var hans svärd härens skydd.

4 Han tågade fram genom Judas städer

och rensade landet från gudlösa män;

så vände han vreden från Israel.

9 Hans namn blev känt till världens ände:

han samlade dem som dömts till undergång.

De första framgångarna

10 Apollonios bådade upp en här av hedningar och en stor styrka från Samarien till strid mot Israel.

11När Judas fick veta det gick han till anfall mot Apollonios, och han besegrade och dödade honom. Manfallet blev stort, och de överlevande flydde.

12Vid plundringen tog Judas Apollonios svärd, som han sedan alltid använde i strid.

13Seron, befälhavaren över den syriska armén, fick höra att Judas hade samlat ett uppbåd av trogna män som höll samman med honom och var beredda för strid.

14Han tänkte då att han skulle vinna ära och berömmelse i hela riket genom att börja krig mot Judas och hans följeslagare som trotsade kungens befallning.

15Han marscherade dit i sin tur och med honom en stark här av gudlösa män, som skulle hjälpa honom att bestraffa israeliterna.

16 När han närmade sig stigningen upp mot Bet-Horon gick Judas emot honom med en obetydlig styrka.

17Men då Judas män såg hären rycka fram mot sig sade de till honom: »Hur skall vi med vår lilla styrka kunna uträtta något mot en så stor och stark armé? Ingenting har vi ätit i dag, och vi är alldeles utmattade.«

18De förföljde honom nerför sluttningen vid Bet-Horon ända ner till slätten; bortåt 800 fiender stupade, och resten flydde till filisteernas land.

25Fruktan för Judas och hans bröder bredde nu ut sig, och skräcken grep hedningarna runt omkring dem.

26Ryktet om honom nådde ända till kungen, och överallt bland folken berättade man om Judas strider.

Motståndarna samlar sina krafter

27När Antiochos fick höra vad som hade hänt greps han av raseri. Han sände ut budbärare och drog samman alla stridskrafter i sitt rike till en ofantlig här.

28Han öppnade sin skattkammare och betalade ut truppernas sold för ett år framåt, och han gav dem order att hålla sig beredda för alla tänkbara uppgifter.

29Men han fann att det hade blivit tomt på pengar i skattkammaren. Skatteinkomsterna från riket hade också sinat till följd av den oenighet och skada han hade ställt till med i landet, när han försökte upplösa lagar och seder som hade bestått sedan urminnes tid.

30Då började han oroa sig för att det skulle gå som mer än en gång förr: att han skulle sakna medel till utgifter och gåvor. Sådana hade han tidigare brukat strö ut med frikostig hand, så att han överträffat alla sina företrädare på tronen.

31Han var alldeles rådvill, men så bestämde han sig för att resa till Persien för att driva in skatterna i provinserna där och på så vis få ihop en stor mängd pengar.

32 Han lämnade kvar Lysias, en ansedd medlem av kungahuset, för att sköta styrelsen i området mellan Eufrat och Egypten,

33och för att ta hand om sonen Antiochos uppfostran till dess han själv kom tillbaka.

34Han lät Lysias förfoga över elefanterna och hälften av truppstyrkorna och gav honom förhållningsorder om allt som han ville få uträttat, särskilt beträffande invånarna i Judeen och Jerusalem.

35Mot dem skulle Lysias skicka en här för att krossa Israels makt, förinta dem som ännu fanns kvar i Jerusalem och utplåna minnet av dem från platsen.

36Han skulle låta främlingar bosätta sig i hela deras land och låta stycka upp deras jord.

37Själv tog kungen med sig den återstående hälften av trupperna. Han lämnade sin huvudstad Antiochia – detta var år 147 – gick över Eufrat och marscherade genom de övre provinserna.

Nikanor och Gorgias invaderar Judeen

38 Lysias valde ut Ptolemaios, Dorymenes son, samt Nikanor och Gorgias, tre dugliga män som räknades till kungens vänner.

39Han skickade med dem 40 000 man fotfolk och 7 000 ryttare, som skulle falla in i Judeen och förhärja landet enligt kungens order.

40De bröt upp med alla sina trupper och kom till trakten av Emmaus på slätten, där de slog läger.

41Jerusalem var som en obebodd öken.

Av dem hon fött fanns ingen kvar i hennes hus.

Den heliga platsen var besudlad,

och borgen hölls av främlingar;

där var ett tillhåll för hedningar.

All glädje var försvunnen från Jakob,

lyra och flöjt hade tystnat.

Israeliternas möte i Mispa

46 De samlades och gick till Mispa i närheten av Jerusalem, ty i Mispa hade Israel förr i tiden haft en böneplats.

47Den dagen fastade de, och de svepte sig i säcktyg, strödde aska på huvudet och rev sönder sina kläder.

48De öppnade skriftrullen med lagen för att få den vägledning som hedningarna sökte hos sina avgudabilder.

49Och de ropade högt till himlen: »Vad skall vi göra med dessa män, och vart skall vi föra dem?

51Din heliga plats är ju besudlad och skändad, och dina präster lever i sorg och förnedring.

52Och nu har hedningarna förenat sig mot oss för att göra slut på oss; du vet vad de tänker göra med oss.

53Hur skall vi kunna stå emot deras angrepp om inte du hjälper oss?«

54Och de blåste i trumpeterna, och ropen skallade.

55 Som himlen vill, så låter han det ske.«