1 Som om en oren kunde bli ren!
5Om nu människans dagar är fastställda
och hennes tid är utmätt av dig,
om du satt den gräns hon inte överskrider,
6 Om du ändå ville gömma mig i dödsriket,
hålla mig dold tills din vrede lagt sig,
glömma mig, men blott för en tid
14– kan en som har dött få liv igen? –
då skulle jag hålla ut på min post
tills min avlösning kom.
15Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara,
du skulle längta efter den du skapat.
16Nu räknar du alla mina steg
och vaktar på om jag syndar.
17Mina brott förvarar du under sigill,
varje skuld finns bokförd.
18Liksom berget vittrar och rasar
och klippan rubbas från sin plats,
19liksom stenarna mals sönder av vattnet
och skyfall sköljer bort gruset,
så krossar du människans hopp.
20Du besegrar henne i grund, och hon är borta,
vanställd, förvisad ur din åsyn.
21Hennes barn vinner ära, men hon vet det inte,
de ringaktas, men hon märker det ej.
22Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
och sorgen i sin egen själ.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
