1 Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade i glöd och strödde rökelse ovanpå och bar fram otillåten eld inför Herren, annan eld än han befallt.
2Då gick det ut eld från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren.
3Mose sade till Aron: »Det var om detta Herren sade:
Jag visar min helighet bland dem som är mig nära,
inför allt folket uppenbarar jag min härlighet.«
Aron teg.
4Mose kallade på Mishael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror. »Kom hit och bär ut era bröder ur helgedomen och ut ur lägret«, sade han.
5Då kom de fram och bar dem i deras tunikor utanför lägret, så som Mose hade befallt.
6 Mose sade till Aron och hans söner Elasar och Itamar: »Låt inte håret hänga löst och riv inte sönder era kläder, ty då dör ni, och hela menigheten drabbas av vrede. Men era landsmän, alla de andra israeliterna, får gråta över dem som förbrändes av Herren.
7Mose letade efter syndofferbocken, men den var uppbränd. Då greps han av vrede mot Arons båda kvarlevande söner Elasar och Itamar:
17»Varför har ni inte ätit syndoffret på helig plats? Det är ju högheligt. Herren gav det åt er för att ni skulle ta bort menighetens skuld och bringa försoning åt folket inför Herren.
18Dess blod bars inte in i helgedomen. Ni skulle ha ätit offerköttet på helig plats, så som jag har blivit befalld.«
19Aron sade till Mose: »De har i dag burit fram sina syndoffer och brännoffer inför Herren, och ändå har detta drabbat mig. Om jag själv hade ätit syndoffret i dag, skulle det då ha varit efter Herrens vilja?«
20När Mose hörde detta lät han sig nöja.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
