Andra Krönikeboken 20 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

Herren ger Joshafat seger över grannfolk

1 En tid därefter kom moabiterna och ammoniterna, och tillsammans med dem en del meuniter, för att angripa Joshafat.

2Joshafat fick rapport om att en stor skara fiender kommit mot honom från landet på andra sidan Döda havet, från Edom, och att de redan befann sig i Haseson Tamar, dvs. En-Gedi.

3Joshafat blev rädd och bestämde sig för att vända sig till Herren. Han utlyste en fasta i hela Juda,

4och judeerna samlades för att söka råd hos Herren. Från alla städer i Juda kom man för att söka Herrens hjälp.

5 Joshafat ställde sig bland de församlade från Juda och Jerusalem i Herrens hus, framför den nya förgården,

6Du, vår Gud, drev bort invånarna i detta land för ditt folk Israel och gav det åt din vän Abrahams ättlingar för evigt.

8Där bosatte de sig, och där byggde de en helgedom åt dig, åt ditt namn, och sade:

9’Om olycka drabbar oss – straffande svärd, pest eller svält – skall vi ställa oss framför detta hus och inför dig, ty ditt namn bor i detta hus, och ropa till dig i vår nöd, och du skall höra det och hjälpa oss.’

10Och nu vill ammoniterna och folk från Moab och Seirs bergsbygd – det var genom deras land du inte lät israeliterna gå när de kom från Egypten, utan de fick ta en omväg, och de utrotade dem inte –

11nu vill de löna oss genom att komma hit och driva undan oss från din egendom som du gav oss att ta i besittning.

12Vår Gud, straffa dem, ty vi står maktlösa mot denna stora skara som kommit emot oss. Vi vet inte vad vi skall göra, vi riktar våra blickar mot dig.«

13Alla judeer stod inför Herren med sina familjer, sina kvinnor och barn.

14Herrens ande kom över Jachasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jeiel, son till leviten Mattanja av Asafs ätt, där han stod mitt i församlingen,

15och han ropade: »Hör upp, alla judeer och invånare i Jerusalem och du, kung Joshafat! Så säger Herren till er: Ni skall inte vara rädda och förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds.

16I morgon skall ni dra ut mot dem; de är på väg uppför Sisbranten, och ni kommer att möta dem där bäckravinen börjar, invid Jeruels öken.

17medan leviterna av Kehats ätt, Korachs ättlingar, stod upp och prisade Herren, Israels Gud, med stark röst.

20 När de tidigt nästa morgon drog ut mot Tekoas öken steg Joshafat fram och sade: »Hör på mig, judeer och invånare i Jerusalem! Låt er tro på Herren, er Gud, bestå, så skall ni bestå. Tro på hans profeter, så skall ni lyckas.«

21Joshafat och hans folk började ta byte, och de fann mängder av boskap, varor, kläder och dyrbarheter. De tog så mycket att de inte kunde bära allt. I tre dagar fortsatte de att plundra, så mycket fanns det.

26Men den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen för att lovsjunga Herren, därför heter denna plats än i dag Lovsångsdalen.

27Alla män från Juda och Jerusalem vände om med Joshafat i spetsen och återvände glada hem till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädjas över fiendens nederlag.

28De kom till Jerusalem och Herrens hus spelande på lyror, harpor och trumpeter.

29Gud lät alla riken fyllas av skräck när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender.

30Joshafats rike hade lugn och ro, och hans Gud lät honom få fred på alla sidor.

31 Efter en tid lierade sig kung Joshafat av Juda med Achasja, kungen av Israel, han som gjorde så mycket ont.

36Han slog sig samman med honom för att bygga skepp som skulle segla på Tarshish; de byggde skeppen i Esjon-Gever.

37Då profeterade Elieser från Maresha, Dodias son, mot Joshafat: »Eftersom du lierade dig med Achasja kommer Herren att krossa ditt verk.« Skeppen förliste och kunde aldrig segla till Tarshish.