1 Visa läkaren aktning för den nytta han gör
– även han är ju skapad av Herren –
2 Var det inte ett trästycke som gjorde vattnet drickbart,
för att Herrens makt skulle bli känd?
6Åt människorna gav han kunskap
för att bli prisad för dessa underbara gåvor.
7Genom dem har han botat den sjukes plåga,
8 Offra rökelse och påminnelseoffer av mjöl,
och häll olja över din gåva, så mycket du har råd till.
12Men låt också läkaren göra sitt
– även han är ju skapad av Herren.
Låt honom inte lämna dig, ty du behöver honom.
13Ibland ligger en lycklig utgång i läkarnas händer;
14så ber de ju också om Herrens hjälp
att ge lindring och bot som leder till liv.
15 Den som syndar mot sin skapare
må hamna i läkarens händer.
16 Där olyckan slår bor också sorgen,
ett liv i fattigdom är en förbannelse för hjärtat.
20 Den lärdes vishet förutsätter riklig fritid;
har man litet att sköta, då kan man bli vis.
25Inte kan den bli vis som regerar över plogen
och stoltserar med oxpiken som lans,
som kör sina oxar och upptas av deras arbete
och som inte kan tala om annat än kreatur.
26En sådan man lever för att plöja fåror,
och hans bekymmer är fodret till kvigorna.
27Likaså byggmästaren och hans hantverkare,
som arbetar dag och natt,
eller den som graverar sigillringar
och outtröttligt formar olika mönster.
En sådan man lever för att göra bilden lik,
och hans bekymmer är att få arbetet färdigt.
28Likaså smeden som sitter vid städet
och noga ger akt på sitt smide.
Den heta röken plågar hans kropp,
och han sliter hårt i hettan från ässjan.
Hammarslagen bedövar hans öron,
medan blicken är fäst på modellen för arbetet.
En sådan man lever för att få föremålen färdiga,
och hans bekymmer är att ge dem slutputsen.
29Likaså krukmakaren som sitter vid sitt arbete
och snurrar drejskivan med fötterna.
Hans arbete håller honom i ständig oro,
hur mycket han skall göra är noga bestämt.
30Han formar leran med händerna
och trampar den mjuk med fötterna.
En sådan man lever för att få glasyren färdig,
och hans bekymmer är att få ugnen tömd.
31Alla dessa litar på sina händer,
och var och en av dem är kunnig på sitt område.
32Utan dem kan ingen stad grundas,
och de behöver inte flacka omkring bland främlingar.
Men till stadens råd blir de inte kallade,
33och de utmärker sig inte i folkförsamlingen.
De tar aldrig plats på domarsätet,
och rättsordningen förstår de sig inte på.
De kan varken undervisa eller döma,
och de gör sig inte bemärkta med tänkespråk.
34 Ps 1:2 Nej, det är den skapade världens bestånd de säkrar,
och deras bön gäller deras hantverk.
Den däremot som lever för den Högstes lag
och ägnar sina tankar åt den,
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
