1 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11Du klädde mig i hud och kött,
vävde mig samman med ben och senor.
12Du gav mig livet, du visade mig godhet,
din omsorg bevarade mig vid liv.
13Men vad du hade i sinnet var detta,
jag vet vilka planer du hyste:
14att vakta på om jag syndade
och aldrig fria mig från min skuld.
15Om jag är skyldig – ve mig!
Och är jag oskyldig går jag ändå inte fri
utan mättas av skam och elände.
16 Du skaffar ständigt nya vittnen mot mig
och eggar upp dig mot mig mer och mer.
Plåga och åter plåga blir min lott.
18 Job 3:11–16+ Varför lät du mig lämna moderlivet?
Jag borde ha fått dö innan någon sett mig.
19Då hade det varit som om jag aldrig funnits,
jag hade burits från modersskötet till graven.
20 Job 7:6 ff.+ Flyktiga är mina livsdagar,
låt mig vara, unna mig en flyktig glädje,
21innan jag går för att aldrig komma åter,
bort till ett land av djupaste mörker,
22landet där natt och kaos härskar,
där ljuset är ogenomträngligt mörker.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
