1 Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att kunna gripa honom med list och döda honom.
2De sade: »Inte under själva helgen, för då kan det bli oro bland folket.«
Kvinnan med balsamflaskan3 Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud.
4Några blev förargade och sade till varandra: »Vilket slöseri med balsam.
5För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.« Och de grälade på henne.
6Men Jesus sade: »Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig.
7Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom.
11De blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Påskmåltiden förbereds12 Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: »Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?«
13Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: »Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom,
14och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?
15Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss.«
16Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Jesus utpekar förrädaren17 Han svarade: »Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig.
21Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.«
Den sista måltiden22 Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: »Ta detta, det är min kropp.«
23Han sade: »Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.
25Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.«
Jesus förutsäger Petrus förnekelse26 När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.
27Där sade Jesus till dem: »Ni skall alla komma på fall, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren skall skingras.
28Han sade: »Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.«
37När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: »Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme?
38Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.«
39Så gick han bort igen och bad med samma ord.
40När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara.
41För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: »Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer.
42Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«
Jesus fängslas43 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!«
45När han nu kom dit gick han genast fram till Jesus. »Rabbi«, sade han och kysste honom.
46Då grep de Jesus och höll fast honom.
47Men en av dem som stod där drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.
48En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville följa med Jesus. Honom tog de fast,
52men han lämnade skynket kvar och sprang sin väg naken.
Förhöret inför rådet53 Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens.
57Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga:
58»Jag skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand.«
59Men inte heller nu stämde vittnesmålen överens.
60Då reste sig översteprästen från sin plats och frågade Jesus: »Skall du inte svara på deras beskyllningar?«
61Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: »Är du Messias, den Välsignades son?«
62Jesus svarade: »Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.«
63Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad skall vi nu med vittnen till?
64Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?« Alla fann att han förtjänade döden.
65Men Petrus förnekade detta: »Jag förstår inte alls vad du menar.« Och han gick ut på den yttre gården.
69När flickan fick se honom där sade hon återigen till dem som stod i närheten: »Han är en av dem!«
70Petrus förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus: »Visst är du en av dem, du är ju från Galileen.«
71Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den där mannen som ni talar om!«
72I samma ögonblick gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till honom: »Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig.« Och han brast i gråt.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
