1 Och de sade till varandra: »Nu tar vi saken i egna händer och återvänder till Egypten.«
5Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför hela den församlade israelitiska menigheten.
6Och Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son, som båda hade varit med om att utforska landet, rev sönder sina kläder
7och sade till den israelitiska menigheten: »Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett underbart land.
8Om Herren är tillfreds med oss kommer han att föra oss in i det landet och ge det åt oss, detta land som flödar av mjölk och honung.
9Gör bara inte uppror mot Herren! Och var inte rädda för folket i landet, de blir en munsbit för oss. Deras skydd är borta, men Herren är med oss. Var inte rädda för dem!«
10Men hela menigheten ropade att de skulle stenas.
Moses bön för folket. Herrens svarDå visade sig Herrens härlighet vid uppenbarelsetältet för alla israeliterna.
11 Herren är sen till vrede och rik på kärlek. Han förlåter synd och skuld men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba deras ättlingar intill tredje och fjärde led.
19Förlåt nu detta folk dess skuld i din stora kärlek, liksom du har förlåtit dem under hela vägen från Egypten och hit.«
20Herren svarade: »Jag hör din bön och förlåter dem.
21Nu bor amalekiterna och kanaaneerna i dalarna. I morgon skall ni ta en ny väg: bryt upp och gå genom öknen i riktning mot Sävhavet.«
26Herren talade till Mose och Aron:
27Hur länge skall jag behöva stå ut med denna onda menighet och dess knotande? Ja, jag har hört hur israeliterna har knotat mot mig.
28I sitt övermod tågade de ändå upp mot höglandet, men varken Herrens förbundsark eller Mose lämnade lägret.
45Då kom amalekiterna och kanaaneerna ner från bergen där de bodde, slog dem, krossade dem och drev dem ända till Horma.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
