Jesaja 23 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

Tyros och Sidon läggs öde

1 Budskap om Tyros.

Klaga, Tarshish-skepp,

er trygga hamn ligger öde!

När de kom åter från kitteernas land

fick de veta vad som hänt.

2Förstummas, ni som bor vid kusten,

köpmän från Sidon,

staden vars utsända for

3över vida vatten.

Med Shichors säd, Nillandets skördar,

drev de handel bland folken

och fick så sin bärgning.

4Vilken skam, o Sidon,

du havets fästning,

som måste säga:

»Jag har inga barn,

jag föder inte mer,

ser inga pojkar växa upp

och fostrar inga flickor.«

5När egypterna får höra detta

bävar de som när de hörde om Tyros.

6Dra bort till Tarshish!

Klaga, ni som bor vid kusten!

7 Är detta er glada stad

som stått sedan urminnes tid

och vars folk for vida omkring

och bodde i främmande land?

8Vem har beslutat detta

om Tyros, drottningen,

vars köpmän var furstar,

vars krämare var stormän på jorden?

9Herren Sebaot har beslutat detta

för att kväsa allt stolt och ståtligt

och kuva jordens stormän.

10 Odla upp ditt land,

ty för Tarshish-skeppen

finns inte mer någon hamn.

11 Han sträckte ut sin hand över havet,

han fick riken att vackla.

Herren gav befallning

att Kanaans fästen skulle krossas.

12 Han sade:

»Det är slut med all din glädje,

Sidon, du misshandlade jungfru.

Drar du bort till kitteernas land

skall du inte heller där finna ro.«

13 [---]

14Klaga, Tarshish-skepp,

er trygga hamn ligger öde!

15 När den tiden kommer skall Tyros ligga bortglömt i sjuttio år, motsvarande en konungs tid. Då sjuttio år har gått skall det bli med Tyros som med horan i visan:

16»Ta din lyra och dra runt i staden,

gamla bortglömda hora!

Spela vackert och sjung dina sånger,

så att de minns dig igen.«

17 Då sjuttio år har gått skall Herren ta sig an Tyros. Hon skall åter tjäna sitt uppehälle genom att hora med all världens riken, över hela jorden.

18Men det hon förtjänar som hora skall vara helgat åt Herren, inte samlas i skattkamrarna. Förtjänsten skall tillfalla dem som bor inför Herren, så att de har att äta i överflöd och kan klä sig praktfullt.