1 och han sjöng sin siarsång:
Så talar Bileam, Beors son,
så talar mannen med det skarpa ögat,
4 så talar han som hör Guds ord,
som äger kunskap om den Högste
och skådar den Väldige i syner –
han segnar ner, hans ögon öppnas:
5Sköna är dina tält, Jakob,
dina boningar, Israel!
6 De sträcker sig vida, som gröna dalar,
de liknar trädgårdar vid en flod,
aloeträd som Herren planterat,
cedrar som växer vid vatten.
7 Folkslag skall bäva för Israels makt,
hans arm skall betvinga många folk.
Hans kung skall bli större än Agag,
hans välde växa i makt och ära.
8 så talar han som hör Guds ord,
som äger kunskap om den Högste
och skådar den Väldige i syner –
han segnar ner, hans ögon öppnas:
17 Jag ser honom – men inte nu,
jag skådar honom – men inte nära.
En stjärna stiger fram ur Jakob,
en spira höjs i Israel.
Han krossar Moabs tinning,
hjässan på alla ättlingar till Set.
18Edom skall bli hans egendom,
hans egendom blir Seir.
Israel skall visa sin makt,
19 Jakob skall kuva sina fiender,
förgöra varje överlevande från Ir.
20 Han såg Amalek, och han sjöng sin siarsång:
Amalek är främst bland folken,
men hans ättlingar skall utplånas för alltid.
21Han såg keniterna, och han sjöng sin siarsång:
Orubblig står din boning, Kain,
ditt rede vilar på klippan.
22 Ändå skall det prisges åt skövling.
För hur länge? – Assur skall föra bort dig!
23 Han sjöng sin siarsång:
Öarnas folk skall samlas i norr,
24 skepp från kitteernas kuster.
De skall kuva Assur, kuva Ever,
ja, också han skall utplånas för alltid.
25Därefter bröt Bileam upp och återvände hem, och Balak gick åt sitt håll.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
