Lukasevangeliet 20 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

Frågan om Jesu fullmakt

1 Sedan gav han folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och arrenderade ut den och for bort på en längre resa.

10När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de pryglade tjänaren och körde i väg honom tomhänt.

11Då sände han en annan tjänare. Men de pryglade och skymfade honom också och körde sedan i väg honom tomhänt.

12Och nu skickade han en tredje, men också denne slog de blodig och kastade ut.

13Då sade vingårdens ägare: ’Vad skall jag göra? Jo, jag skickar min älskade son, honom har de kanske respekt för.’

14Men när arrendatorerna fick se honom överlade de med varandra: ’Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så vi får arvet.’

15Och de släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. Vad gör nu vingårdens ägare med dem?

16Jo, han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.« När de hörde detta sade de: »Nej, det får aldrig ske!«

17Är det rätt eller inte att vi betalar skatt till kejsaren?«

23Men han genomskådade deras list och sade:

24»Visa mig en denar. Vems bild och namn finns på den?« – »Kejsarens«, svarade de.

25Några saddukeer – de förnekar att det finns en uppståndelse – kom till honom och frågade:

28»Mästare, Mose lär oss ju i skriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern.

29Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös.

30Den andre

31och den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna barn efter sig.

32Slutligen dog också kvinnan.

33Hur blir det med henne vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru.«

34Jesus svarade: »Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta,

35men de som befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte och blir inte bortgifta.

36De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds söner, eftersom de har fått uppstå.

37Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.

38Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.«

39David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

43så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.

44David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?«

Anklagelser mot de skriftlärda

45 Matt 23:1–36; Mark 12:37b–40; Luk 11:37–54 Medan allt folket hörde på sade han till sina lärjungar:

46»Ta er i akt för de skriftlärda, som vill gå omkring i sina långa mantlar och tycker om att bli hälsade på torgen och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden.

47De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får.«