Första Kungaboken 18 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

1Sedan det gått en lång tid, över två år, kom Herrens ord till Elia: »Gå och träd fram inför Achav, nu skall jag låta det regna över jorden.«

2Och Elia gick för att söka upp Achav.

Hungersnöden var svår i Samaria,

3och Achav kallade till sig Obadja, som förvaltade de kungliga egendomarna. Obadja dyrkade Herren hängivet.

4När Isebel ville utrota Herrens profeter hade Obadja tagit sig an hundra av dem och gömt dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och dryck.

5Nu befallde Achav honom att ge sig ut i landet till alla källor och bäckar. »Kanske kan vi finna bete nog att hålla hästar och mulor vid liv, så att vi inte förlorar några djur«, sade han.

6Så delade de upp landet mellan sig för att genomkorsa var sin del: Achav tog en väg, Obadja en annan.

7Under sin färd fick Obadja plötsligt se Elia komma emot sig. När han såg vem det var föll han ner med ansiktet mot marken och sade: »Är det verkligen du, min herre Elia?« –

8»Ja, det är jag«, svarade Elia. »Gå och säg till din herre: Elia är här.«

9Men Obadja svarade: »Vad har jag gjort för ont eftersom du vill lämna mig i händerna på Achav och låta honom döda mig?

10Så sant Herren, din Gud, lever, det finns inte något folk eller rike där kungen inte har låtit söka efter dig. När man då har svarat att du inte fanns där har han låtit dessa riken och folk gå ed på att de inte har kunnat finna dig.

11Och nu vill du att jag skall gå till kungen och säga: Elia är här.

12Båda nu upp israeliterna och låt dem samlas hos mig på berget Karmel tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra, alla dessa som får sitt underhåll av Isebel.«

20Achav skickade bud runt hela Israel och lät samla profeterna på berget Karmel.

21Där trädde Elia fram inför hela folket och sade: »Hur länge skall ni hålla på så här och inte veta vilket ben ni skall stå på? Är det Herren som är Gud, så följ Herren, är det Baal, så följ Baal.« Men de svarade inte ett ord.

22Då sade Elia till dem: »Jag är den ende av Herrens profeter som är kvar, medan Baals profeter är fyrahundrafemtio.

23Ge oss nu två ungtjurar, och låt dem välja den ena åt sig. De får stycka den och lägga den på veden, men de får inte tända eld. Den andra tjuren gör jag i ordning och lägger på veden, utan att tända eld.

24Sedan anropar ni er gud och jag anropar Herren; den som svarar med eld, han är Gud.« Folket sade ja till förslaget.

25Då vände sig Elia till baalsprofeterna. »Välj ut en av tjurarna och gör i ordning den«, sade han. »Ni får börja, ni är flest. Anropa er gud, men tänd inte någon eld.«

26Då tog de den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: »Baal, svara oss!« Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest.

27Vid middagstiden hånade Elia dem. »Ropa högre!« sade han. »Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!«

28Av stenarna byggde Elia ett altare åt Herren, och runt omkring altaret lät han gräva ett dike, djupt och brett som ett stort sädesmått.

33Han staplade veden, styckade tjuren och lade den ovanpå veden.

34Därefter sade han: »Fyll fyra krukor med vatten och häll över offret och över veden.« Sedan sade han: »En gång till!« och därpå: »Ännu en gång!« och de gjorde som han sade.

35Vattnet rann ner runt om altaret, och även diket fyllde han med vatten.

36 Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.«

38Under tiden hade himlen täckts av mörka moln, det blåste upp och ett skyfall bröt ut. Då steg Achav upp i vagnen och for i väg mot Jisreel.

46Men Herrens kraft fyllde Elia: han fäste upp sina kläder och sprang före Achav hela vägen fram till Jisreel.