Första Mackabeerboken 4 - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

1Gorgias tog med sig 5 000 man och en elittrupp om 1 000 ryttare och lämnade lägret på natten

2för att överrumpla och besegra judarna i deras läger. Folk från borgen visade vägen.

3men hela eftertruppen blev nerhuggen. De förföljde dem ända till Geser och ut på Idumeens, Ashdods och Jamnias slätter, och omkring 3 000 fiender stupade.

16När Judas och hans här vände tillbaka från förföljandet

17sade han till folket: »Låt er inte lockas av bytet, för vi har ännu en strid framför oss.

18Gorgias är inte långt från oss i bergen med sin här. Nu måste ni hålla stånd mot våra fiender och kämpa mot dem. Sedan kan ni tryggt ta för er av bytet.«

19Judas hade knappt talat färdigt förrän man såg en truppavdelning marschera fram vid bergets fot.

20Men fienderna märkte att de var slagna och att man höll på att bränna lägret, ty röken syntes tydligt och visade vad som hade hänt.

21När de uppfattade detta tappade de modet fullständigt, och då de dessutom fick se Judas här stå stridsberedd på slätten

22flydde de allesammans till Filisteen.

23Judas återvände då för att plundra lägret, och där tog de mängder av guld och silver, blå och röda purpurtyger och andra dyrbarheter.

24Följande år mönstrade han 60 000 elitsoldater och 5 000 ryttare för att slutföra kriget mot Israel.

29De föll in i Idumeen och slog läger vid Bet-Sur, och Judas kom emot dem med 10 000 man.

30Men Judas och hans bröder sade: »Nu, när våra fiender är krossade, skall vi gå upp till templet för att rena och återinviga det.«

37 och föll ner med ansiktet mot marken. Och de blåste i signaltrumpeterna och ropade upp mot himlen.

41Sedan befallde Judas en del av sina män att ta upp strid mot borgens besättning medan han renade templet.

42Han valde ut oförvitliga präster med kärlek till lagen,

43och de renade templet och förde bort de vanhelgande stenarna till en oren plats.

44De rådgjorde om vad de skulle göra med brännofferaltaret som hade blivit skändat

45och kom till det kloka beslutet att riva ner det, för att det inte skulle vittna om skymfen att hedningarna hade vanhelgat det.

De rev alltså ner altaret

46steg de upp tidigt på morgonen – det var den tjugofemte dagen i den nionde månaden, dvs. månaden kislev, år 148 –

53Det bestämdes av Judas och hans bröder och hela Israels församling att dagarna för altarets återinvigning skulle firas med fester och glädje år efter år vid samma tid på året, åtta dagar från den tjugofemte dagen i månaden kislev.

60Vid samma tid byggde de höga murar med kraftiga torn kring Sionberget, för att inte hedningarna skulle kunna komma igen och besudla området som de hade gjort förra gången.

61Judas avdelade en styrka till försvar av platsen, och som skydd för den befäste han också Bet-Sur, för att folket skulle ha en gränsfästning mot Idumeen.