1 Sedan framträdde Elia, den glödande profeten,
vars ord flammade som en fackla.
2Han sände hungersnöd över folket
och blev genom sin heliga iver mångas död.
3Med Herrens ord höll han himlen stängd,
och tre gånger kallade han ner eld därifrån.
4Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk!
Vem kan berömma sig av att vara din like?
5 På Sinai fick du höra om bestraffningen,
på Horeb om domen och vedergällningen.
8Du smorde kungar till hämnare
och profeter till efterträdare åt dig.
9
och återupprätta Jakobs stammar.
11 Saliga de som har fått se dig
men också de som har somnat in i kärlek,
ty även vi skall få leva.
12 När Elia höljdes i stormbyn
fylldes Elisha av hans ande.
Under sin livstid vek han aldrig för en furste,
och ingen gjorde sig till herre över honom.
13 Ingen uppgift var honom för svår,
och efter hans bortgång profeterade hans kropp.
14Medan han levde gjorde han sällsamma ting,
och även efter döden var hans gärningar förunderliga.
15 Trots allt detta omvände sig inte folket
och upphörde inte med sina synder
förrän de släpades som krigsbyte från sitt land
och skingrades över hela världen,
så att bara en ringa rest blev kvar av folket,
bland dem en furste av Davids ätt.
16 Hiskia befäste sin stad
och ledde in Gichonkällan i den;
han högg sig genom klippan med yxa
och byggde dammar för vattnet.
18 Under hans regering gick Sanherib till angrepp
och sände Rab-Sake mot Hiskia.
Rab-Sake lyfte sin hand mot Sion
och talade övermodigt stora ord.
19 På hans tid vände solen om,
och han förlängde kungens liv.
24 Med sin andes kraft såg han vad slutet skall bli
och tröstade dem som sörjde i Sion.
25Han förutsade allt som skall ske i framtiden
och avslöjade det fördolda innan det inträffat.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
