Ester enligt den grekiska texten E - Bible 2000, Swedish Translation w/ DC（B2000D）

13[1] Nedan följer en avskrift av skrivelsen.

»Storkonungen Artaxerxes hälsar provinsguvernörerna i de 127 satrapierna från Indien ända till Etiopien och alla som är oss trogna.

14[2] Det finns sådana som oavlåtligt har hedrats med den största generositet av sina välgörare men som har fått alltför höga tankar om sig själva,

15[3] så att de inte bara försöker skada våra undersåtar utan, oförmögna som de är att bära medgången, till och med företar sig att intrigera mot sina välgörare,

16[4] och det är inte nog med att de drar ett streck över sin tacksamhetsskuld till människor, utan de låter sig också uppeggas av svassande bifall från sådana som inte vet vad godhet vill säga, tills de tror sig kunna undfly domen från den Gud som alltid vakar över allt och hatar det onda.

17[5] Ofta har också betrodda ministrar och vänner med sina råd kommit dem som förlänats den högsta makten att bli delaktiga i oskyldiga människors död och har dragit in dessa härskare i obotliga olyckor

18[6] genom att vilseleda deras fläckfria rättrådighet med sin gemena förslagenhet.

19[7] Detta är möjligt för er att konstatera inte bara med ledning av sådana äldre krönikor som vi har gjort tillgängliga, utan fastmer genom att betrakta hur ovärdiga makthavares uselhet har resulterat i gudlösa ogärningar i vår omedelbara närhet.

20[8] I framtiden bör detta uppmärksammas, så att vi kan erbjuda alla människor i riket en ostörd och fredlig tillvaro,

21[9] i det att vi företar nödvändiga förändringar och med undantagslös öppenhet och välvilja bedömer de fall som underställs oss.

22 [10] Det sagda kan tillämpas på Haman, Hammedatas son, i själva verket en makedonier helt utan persiskt blod och alldeles främmande för vår godhet. När han upptogs i vår krets

23[11] och fick åtnjuta den generositet vi visar människor av alla folk, till den grad att han offentligen kallades vår fader och därefter ständigt blev hyllad av alla som den främste nedanför den kungliga tronen,

24[12] kunde han inte bära sin upphöjelse utan föresatte sig att beröva oss både makten och livet.

25[13] Under bedrägliga och svårgenomskådliga förevändningar begärde han att få förgöra såväl Mordokaj, vår räddare och ständige välgörare, som Ester, vår oförvitliga gemål, och därtill hela deras folk,

26[14] och genom dessa intriger trodde han sig kunna isolera oss för att sedan störta oss och få persernas makt överförd till makedonierna.

27[16] och är söner till den levande Guden, den högste och störste, som i sin stora välvilja styr riket till gagn för oss liksom för våra förfäder.

29[17] Ni torde alltså bortse från den skrivelse som sänts ut av Haman, Hammedatas son,

30[18] eftersom han, upphovsmannen till allt detta, har blivit upphängd vid Susas stadsport med hela sin familj, snabbt och välförtjänt drabbad av den allsmäktige Gudens dom.

31[19] Låt i stället överallt anslå avskrifter av detta brev, tillåt judarna att utan hinder följa sina egna seder och lagar

32[22] Också ni skall därför fira denna dag med stora festligheter som en märkesdag bland era andra minneshögtider,

35[23] så att den både nu och i framtiden blir en tacksägelsefest för vår och alla lojala persers räddning och en erinran om undergång för dem som smider planer mot oss.

36[24] Varje stad eller provins som inte rättar sig efter detta skall utan undantag skoningslöst förhärjas med eld och svärd så att den inte bara blir obeboelig för människor utan också för all framtid skys av vilda djur och fåglar.