1 Må den förbannas av Havets besvärjare,
av dem som kan mana fram Leviatan.
9Må dess morgonstjärnor aldrig tändas.
Förgäves må den vänta på ljuset,
aldrig se gryningen slå upp sina ögon,
10för att den inte stängde moderlivets port,
inte dolde plågan för min syn.
11 Varför dog jag inte när jag föddes,
genast då jag kom till världen?
12 Varför fanns en famn som tog emot mig
och bröst som jag fick dia?
16Varför blev jag inte som ett nergrävt foster,
som barnen som aldrig fick se ljuset?
13Då skulle jag nu ligga i ro,
sova en ostörd sömn
14i sällskap med kungar och rådsherrar,
med dem som byggde upp förödda städer,
15med furstar som ägde guld
och fyllde sina hus med silver.
17 Heb 4:10; Upp 14:13 Där rasar inte de onda mer,
där får de trötta vila,
18fångarna har fått ro
och hör inte längre fogden ryta.
19Där är både hög och låg,
slaven är fri från sin herre.
20Varför ges dagens ljus åt den plågade,
varför skall de olyckliga leva,
21 Upp 9:6 de som längtar förgäves efter döden
och söker den ivrigare än nergrävda skatter,
22de som skulle jubla av glädje
och prisa sig lyckliga om de fann sin grav?
23 Job 19:8 Varför lever den som famlar i mörker,
den vars vägar Gud har spärrat?
24 Ps 42:4; 80:6 Suckar har blivit mitt dagliga bröd,
min klagan är som forsande vatten.
25Det jag fruktade har drabbat mig,
det jag bävade för har nått mig.
26Jag finner ingen frid, ingen ro, ingen vila,
bara vånda och kval.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
